Inga produkter i varukorgen.
”Men det får man väl inte säga i det här jävla landet?” – att hitta gränsen mellan ”högt i tak” och okänslighet
Kultur
Inkluderingsexperten och föreläsaren Anna Blixt möts ofta av personer som menar att man inte längre får säga vad man vill i Sverige. Kvalitetsmagasinet reder ut hur du bäst för en dialog om inkludering på din arbetsplats utan att någon känner sig överkörd.
Anna Blixt, föreläsare och inkluderingsexpert.
Under sina fem år som föreläsare i inkluderingsfrågor har Anna Blixt ofta mötts av personer som känner att de inte längre kan uttrycka sig, att man inte längre ”får säga vissa saker i det här jävla landet”.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Kvalitetsmagasinet premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
– I och med sociala medier har alla plötsligt en röst. Det är inte bara de på TV eller de i tidningarna som hörs utan nu kan alla framföra kritik. Ifall någon skriver en artikel jag inte tycker om – kan jag säga det. Jag tror det är därför många har upplevelsen att man inte längre okritiserat kan säga vad som helst, berättar Anna Blixt.
När hon stöter på personer med en imaginär munkavel brukar hon bemöta dem med att säga: ”du kan säga vad du vill. Men du måste vara beredd på att få mothugg”.
I en organisation med många inbillade munkavlar bör det adresseras på gruppnivå, berättar Blixt. Ifall det i stället skulle utvecklas till faktiska problematiska kommentarer är det dock dags att ta det på individnivå:
– Viktigt att faktiskt ta tag i diskussionen. Här har ledningen ansvar att prata med personen och ifrågasätta varför hen vill säga de här sakerna exempelvis: ”vad får du ut av att säga detta?” och att sedan arbeta med kunskapsspridning och utbildning.
Hon menar att en bra dialog om inkludering bör föras under ett högt tak, och då menar hon ett högt tak ”på riktigt”.
– Det är vanligt att begreppet ”högt i tak” används fel och att samtal i stället kan kantas av okänslighet där ord som yttrandefrihet klistras på efter ett rasistiskt skämt. För att undvika detta krävs starka och tydliga värderingar från ledningens sida som visar vad företaget står för.
”Avancerade begrepp skapar missförstånd – säg vad ni menar”
Anna Blixt har observerat två vanliga misstag som företag gör när de ska öppna upp för samtal om inkludering.
Ett är att göra samtalet för komplicerat och använda avancerade begrepp i onödan.
– Det blir otroligt kontraproduktivt och skapar missförstånd. I stället för att kommunicera en satsning på mångfaldsarbete, säg vad ni menar konkret. Ett annat vanligt misstag är att fastna i att hitta syndabockar, där en viss grupp utnämns till bovar i stället för att hitta lösningar. Då får man inte med sig alla på tåget.
Samtidigt är det enligt Anna Blixt viktigt att tala klarspråk, ska man satsa på mångfald och kommunicera detta måste man också våga prata om eventuella friktioner som kan uppstå.
– Vi behöver öka kunskapen hos våra medarbetare, inte bara anta att det löser sig av sig självt och vara naiva inför att det finns fördomar.
