Du menar att stöld är en underskattad konstform inom förbättringsarbete. Berätta, hur tänker du då?
– Väldigt ofta i organisationer finns det en tendens att man försöker lösa alla sina problem själv utan att ta hjälp. Ett sätt att ta hjälp är att ta idéer från andra. Vi måste bli snabbare på att omvandla sånt som händer i omvärlden till sånt som är nyttigt för en själv.
Det finns två kulturella hinder för att stjäla från varandra enligt dig. Vilka då?
– Vi hindrar oss själva. Någonting i hjärnan slår till och säger att vi ska jobba på som vi alltid har gjort, vi blir hemmablinda. Vi vill inte heller härma något som någon annan kommit på, det är något vi lär oss redan som barn i skolan att man inte får göra.
Finns det inte en risk med att sno från andra?
– Om man gör det inom ett företag mellan olika avdelningar finns det inga juridiska problem. Och om du blir inbjuden till ett annat företag för att se hur de jobbar – då tycker jag du ska göra det. Det handlar inte om att stjäla någon annans teknik utan mer om beteenden, till exempel hur man inleder ett möte.
Vad ska man göra för att komma runt dessa hinder?
– Ledare i organisationer måste bli uppmärksamma på att det är ett sätt att utveckla. De kan premiera bästa stöld och inte bara bästa originalidé. Vem har varit bäst på att plocka en idé från någon annan?
– Och så tror jag man har mycket att vinna bara på att gå och se. Det man pratar om inom Lean, att gå ut och se andra verksamheter och inte bara sin egen. Vi har alltid för mycket att göra och tittar inte så mycket åt sidorna som vi borde göra. När man visar upp sin egen verksamhet blir man också mer medveten om vad man gör. Man får sättet man arbetar på speglat hos någon annan. Det blir ett utbyte, en kommunikation där det kan ske väldigt mycket. Den centrala biten handlar om att vi kanske har löst någon annans problem och de har löst våra.