Rektorn som formar kvalitetsarbetet utifrån riktiga behov: ”Mäter bara det som behöver mätas”

Mälarhöjdens skolgård badar i ett blekt vårljus. Barnen har slängt av sig sina jackor trots att det är på gränsen för kyligt för t-shirt, men det går inte att hejda optimismen. De har längtat alltför länge nu. I porten intill skolans huvudentré står en lika optimistisk rektor. När eleverna ser honom lyfter de upp händerna i luften som på signal innan Micael Pettersson säger ”ledig” och händerna återigen fångar upp fotbollar och ryggsäckar. Under bara några minuter inträffar samma lek med olika grupper av skolbarn och det är svårt att ta in att rektorn på Stockholms största skola har lyckats skapa internskämt med 1200 elever. Kanske beror det på att han inte lägger tid på att detaljstyra personalen.

– Det handlar inte om att vi vill ha vilda västern här, men man måste ha omdöme nog att lita på att lärarna är de som vet mest om undervisningen. Det är den som är närmast verksamheten som ska ha störst mandat att leda den, säger han.

För att svara på hur man bäst förhåller sig till skolans systematiska kvalitetsarbete, SKA, behöver man först ställa sig frågan ”vad är kvalitet?”, menar Micael Pettersson. Vi börjar ivrigt diskutera den närmast filosofiska frågan över lite kaffe, inne ett av skolans mötesrum.

Är kvalitet vad andra tycker om skolan? Eller åsyftar vi en absolut kvalitet i form av beprövad vetenskap? Eller är kvalitet bara att skolan uppnår vissa förutbestämda mål?

– Jag tycker man ska vara kritisk mot alla de alternativen. Till och med den absoluta kvaliteten – det vill säga den professionsstyrda kvaliteten. För professionen är ju högst mänsklig. Alltså är kvalitet situationsbaserat, säger Micael Pettersson.

Han tycker illa om att det går trender i skolvärlden för det skapar instabilitet. Till och med den senaste trenden om att skolan ska få återgå till kärnverksamheten vänder han sig emot.

– I det samtalet pratas det mycket om att relationsbyggande inte är en del av kärnverksamheten men så är det inte. Läraryrket har alltid haft en social dimension. Har vi inte det kan vi ta in digitala lösningar istället för lärare, säger han.

Relationsbyggandet är en betydelsefull del av kvalitetsarbetet, men den del av kvalitetsarbetet som handlar om att analysera enkätsvar från elever och föräldrar bör hanteras med försiktighet menar Micael Pettersson.

– Det gäller att kolla på de frågor och resultat som har betydelse för verksamheten. Med verksamheten menar jag personalen och eleverna. Om man tar en enkätfråga som ”mina lärare gör mig mer intresserad av skolan” låter det ju bra, men det kanske egentligen inte säger så mycket om undervisningen. Vi frågar ofta efter mer än vad vi behöver veta, säger han.

Problemet med att ta fram åtgärdsplaner för varje tänkbar avvikelse som kan uppstå i skolan är att dessa planer inte alltid är önskvärda, då de kan komma i konflikt med verkligheten.

– Handlingsplanerna riskerar att bli så omfattande att de kräver mer och mer ledarresurser och mer och mer administrativa resurser. Och till slut har vi byggt ett byråkratiskt monster snarare än att säkra undervisningskvaliteten, säger han.

Mälarhöjdens skola samlar in stora mängder underlag men alla lärare hanterar inte allt. Exempelvis får SO-lärare enbart titta på hur SO-betygen har sett ut de tre senaste åren på Mälarhöjdens skola för att jämföra internt och externt. Den externa jämförelsen blir enbart med skolor som har motsvarande storlek, struktur och socioekonomiska förutsättningar.

– Jag kräver inte in långa och utförliga handlingsplaner från lärarna. Jag vill bara att de är resultatmedvetna och att de kan göra egna reflektioner utifrån det de ser. Mer kräver jag inte på ämnesnivå, för lärarna måste få äga sitt uppdrag, säger han.

Micael Pettersson ser inte på det systematiska kvalitetsarbetet som ett nödvändigt ont, men han förstår att det kan upplevas som det om SKA utförs från en plats av rädsla. Rädsla för att vara otillräcklig och rädsla för att göra fel.

– Att sätta upp väldigt strikta planer som lärarna ska genomföra och inte ta hänsyn till de olika förutsättningarna i klassrummen, det är inte hållbart. För en löpande band-verksamhet behövs ingen tillit alls men ju mer komplex en verksamhet är desto mer tillit kräver den, säger han och tillägger:

– Skolan är i grunden en komplex verksamhet. Vissa saker är bara komplicerade och dem kan vi organisera oss ur. Men vi kan aldrig organisera oss ur mötet som sker i klassrummen, och dynamiken i gruppen kopplat till att eleverna ska lära sig ett ämnesinnehåll samtidigt som de fostras till goda medborgare.

Man kan inte utveckla alla områden samtidigt. När det kommer till att ta fram ett urval av förbättringsområden utgår Mälarhöjdens skola från observationer och elevsvar – inte bara elevenkäterna utan också annat underlag – samt lärarnas egna upplevelser. En skolklass är kanske mer socialt inriktad, en annan är kanske mer arbetsinriktad. Vissa klasser är både och vilket kräver något mindre strikta ramar från lärarna. Det är bara klassföreståndaren som vet vad som gäller i just den här stunden.

– När det kommer till åtgärder kollar jag också på vad som kan ge en positiv effekt i hela skolan och vad kan vi satsa på över tid, så att satsningen inte bara blir en dagslända. Utöver det behöver vi ha ett ”hela skolan”-angrepp, säger han.

Hela skolan-angreppet kräver att personalen får tid till kollegialt lärande och möjligheter att skapa synergieffekter sinsemellan.

– Tryck på lärarna så få projekt som möjligt så skapar man utrymme för detta. Resultatmedvetenhet är såklart viktigt men jag tror att kultur äter resultat till frukost. Eller snarare: kulturen ju är delvis en förklaring till resultaten, säger Micael Pettersson.

Kaffet är uppdrucket men det är svårt att avrunda samtalet. Den prisade rektorn tror inte att läroplanens formulering av SKA egentligen behöver vara det betungande ok som många upplever det som.

– När man gör handlingsplaner är nyckeln att hålla det så enkelt som möjligt. Jag har inget emot SKA-hjulet, men man måste våga skala av för att lyckas. Gör hellre en sak ordentligt än tre saker halvdant, säger han.

För att lyckas med detta behöver lärarna få arbeta med frihet under ansvar. Han trycker återigen på den tillitsbaserade styrningen.

– Det som mäts är vanligtvis det som prioriteras, så därför kan vi inte hålla på att mäta på detaljnivå. Vi kan inte vara så rigida att lärarna inte tillåts lägga ett projekt åt sidan om ett annat område får större betydelse, säger han och räknar avslutningsvis upp skolans sex grundprinciper som ett rinnande vatten:

– Det vi alltid arbetar med här är kunskap, gemenskap, glädje, värde, engagemang och meningsfullhet. Först när den grunden är på plats tittar vi på siffrorna.