Inblick i kvalitetsinfrastrukturen – ”finns inget utrymme för improvisation”

Tuberna innehåller alla möjliga prover, till exempel blodprover för testning av salthalter eller pågående hjärtinfarkter, och vid slutdestination packas de upp av roboten Tubert, en slags portvakt till Laboratoriemedicin i Region Västerbotten. Iklädd tomteluva plockar han ut och räcker över små rör till den första i en rad av biomedicinska analytiker. Nu ska dessa testas efter diverse sjukdomstillstånd.

En person som sällan kommer i kontakt med proverna på Laboratoriemedicin, men som kan massor om verksamheten, är kvalitetsansvariga Eva Alberg. Från början jobbade även hon som biomedicinsk analytiker, men efter ett utförligt allergitest upplystes Eva Alberg om att hon inte tålde ett visst ämne som är förekommande i labb, så då intog hon andra, mindre praktiska roller. Men misstro inte – hon trivs verkligen med kvalitet.

– Det är så kul!

Laboratoriemedicin är en av många avgörande kvalitetssäkrare i landet, och en utpekad samhällsviktig verksamhet. Här ser Eva Alberg och hennes kvalitetssamordnare till att verksamheten lever upp till lagar, förordningar, standarder och andra krav som kommer från stat och myndigheter. Genom noggranna instruktioner och arbetssätt levereras tillförlitliga tjänster, så att medborgare kan känna tillit och trygghet i ett fungerande samhälle. Hit kommer nämligen prover från alla möjliga ställen – inte bara Västerbotten.

– Vissa analyser är vi ju ansvariga i riket om att göra, till exempel sorkfebertester och harpest. Vi har också genetiktester som bara vi gör, säger Eva Alberg.

”Måste bli exakt likadant”

Laboratoriemedicin är ackrediterat sedan 30 år tillbaka, och ”fyrkantigt” är ett bra ord för att beskriva verksamheten, tycker Eva Alberg.

– Så behöver det vara. När jag utbildar biomedicinska analytiker-studenter säger jag alltid att ”resultatet måste alltid bli exakt likadant, oavsett vem som gör en labb”. Annars har vi misslyckats.

Tekniskt sett måste ett labb inte vara ackrediterat, men det har blivit en hygienfaktor bland laboratorier.

– Ingen skulle skicka prover hit om vi inte var ackrediterade.

Betyder det att ni är ackrediterade för att alla andra är det, eller?

– Vi är det för att vi verkligen vill. Vid varje ledningens genomgång ställs frågan ”vill vi vara ackrediterade?”, och varje år får vi ett enhälligt ja, säger Eva Alberg och fortsätter:

– Det kan vara ditt barns eller din mormors prov som trillar ner i labbet. Därför vill du att analysen är så korrekt och snabb som möjligt, säger Eva Alberg.

Ledningssystemet var inte bra nog

Kort sagt får inget gå fel på Laboratoriemedicin.

– Här finns inget utrymme för improvisation, säger Alberg.

Dels på grund av alla de farliga ämnen som medarbetare hanterar i vardagen. I ett skåp på kemlabbet står till exempel formalin-fyllda behållare med olika vävnader som ska till patalogin. Och på en annan okänd plats förvaras prover som Eva Alberg inte får prata om.

– Vi har jättefarliga och märkvärdiga saker här, men det är hemligstämplat vad.

Varför har ni det?

– För forskning. Men jag kan inte ge en bra motivering till vissa av sakerna om jag ska vara helt ärlig.

Men främst råder den hårda styrningen på grund av patientsäkerheten. Metodbeskrivningar ska vara så tydliga att de inte går att misstolka, och de ska följas till punkt och pricka. Därför håller Laboratoriemedicin på att införa ett nytt systemstöd för alla sina 12 000 kvalitetsdokument. Ett som är i gång alla dygnets timmar, som klarar av haveri och som håller styrningen vid liv. Eva Alberg är visserligen säker på att många utav de tusentals dokumenten går att slänga, men en sak i taget.

– Först ska vi få ordning på våra provtagningsanvisningar som är till för hälsocentraler, läkare och andra provtagare. Allt ska laddas upp på en mer modern och användarvänlig plattform.

Eva Alberg har också kämpat hårt för att Laboratoriemedicin ska få ha ett eget ledningssystem som är separat från övriga regionens. Efter en riskanalys insåg hon och hennes kollegor nämligen att det ledningssystem som infördes i regionen 2021 inte var robust nog för dem.

– Det gällde en massa saker kring dokumentstyrning, backup och annat.

Ledningssystemet som regionledningen klubbade igenom är bra – Alberg menar inget annat. Det vet hon eftersom hon själv var med och byggde det.

– Så det var såklart en enorm besvikelse, för vi hade sett fram emot att kliva på! Men i stället fick vi kriga vidare. Det var en pärs.

När det som inte får hända händer

Eva Alberg och hennes kollegor gör allt för att garantera patientsäkerheten, men även en ackrediterad verksamhet kan göra fel. Förra året uppdagades till exempel att 33 kvinnor på felaktiga grunder hade fått sin livmoder bortopererad på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Enligt Tommie Olofsson, verksamhetschef på Akademiska laboratoriet, låg den mänskliga faktorn bakom problemen.

Hur kan sådana fel inträffa när man jobbar på det sätt en ackrediterad verksamhet gör?

– Ibland tänker folk själva, och ibland genar folk i kurvorna. Kanske är det för att underlätta för sig själva och få ut provsvar snabbare. Sådant händer, och det är förfärligt varje gång. Främst för den patient som drabbas, säger Eva Alberg.

Dessutom är spårbarheten i verksamheterna stor, så när något går fel pekas lätt en enskild medarbetare ut – något Eva Alberg vet att ingen vill var med om.

– Det kan bli stora utredningar, Lex Maria och sådant.

Kommunikation är allt

Men tack och lov händer sådant sällan på Laboratoriemedicin i Region Västerbotten.

– Ta i trä, utbrister Eva Alberg, med tanke på allt som är på gång inom verksamheten just nu.

Snart är det nya ledningssystemet och systemstödet på plats, parallellt med att nya laboratorier håller på att planeras inför flytt till nya lokaler. Framöver kommer Eva Alberg och hennes kollegor behöva ägna mycket tid åt kommunikation, så att både kunder och medarbetare hänger med i förändringarna.

– Kunderna måste till exempel få reda på hur de kommer att hitta våra provtagningsanvisningar.

Även om ackrediteringen inte sträcker sig bortom Laboratoriemedicin så är det Albergs uppgift att se till att provtagare kan följa anvisningar, med tanke på det utpekade samhällsviktiga uppdraget. ”The show must go on” så att säga, för det kommer alltid finnas en server som ligger nere eller en vattenreningsanläggning som inte fungerar. Det är bara det att dessa rutiner inte verkar vara lika befästa bland vårdgivare.

– Vi har god koll på hur vi ska agera vid haveri eller annat, men det vill ju till att vårdgivare också har koll. Vi kan ta emot pappersremisser och handskrivna till en viss punkt, men sedan är frågan om de kan skriva pappersremisser och annat.

Fler borde ha högre krav på sig

Att jobba för en ackrediterad verksamhet är krävande, och det kan framstå som inrutat och fantasilöst. Men samtidigt har alla ackrediterade verksamheter krav på sig att jobba med ständiga förbättringar.

– Medarbetare får väldigt gärna tänka utanför boxen och komma med förbättringsförslag, bara det att alla idéer måste testas rigoröst innan de blir verklighet, säger Alberg.

Att jobba med rätt förbättringsförslag ter sig naturligt inne på Laboratoriemedicin, tycker Eva Alberg. Under de tjugo år hon jobbat här har hon sett otaligt många medarbetare gå från golvet till andra mer strategiska roller – Albergs chef till exempel är från början läkare – vilket innebär att chefer och ledare lättare vet vilka idéer som har potential att göra verklig nytta.

– De som har jobbat här allra längst var ju med och byggde upp ackrediteringen, så det sitter i ryggmärgen.

Sedan finns det ju såklart medarbetare som tycker att arbetet som en ackreditering medför är tidskrävande och besvärligt. Det ska man inte sticka under stol med, säger Alberg. Men sådana bemöter hon med utbildning och engagemang.

– Man måste kunna förklara hur det kan gå om vi inte jobbar med kvalitet på det här sättet. Jag har bra koll på kvalitetsbegreppen, är bra på att motivera folk och på att förstärka känslan av att vi är på väg mot samma mål.

Tidigare under dagen satt hon och klurade på vad som annars skulle kunna hända.

– Om man inte gör rent utrustningen, om man inte kalibrerar manuella handpipetter eller kontrollerar att svaren vi lämnar ut är korrekta så kan riktigt hemska saker hända. Man vill inte få en transfusion från fel blodgrupp, för då kan man ju dö på fläcken. Sånt vill vi inte bidra till, säger Eva Alberg.

Ibland förundras hon över att regionförvaltningar såsom IT och lokalvårdare inte har samma krav på sig som hälsa och sjukvård när det gäller patientsäkerhet. Ganska ofta tycker Eva Alberg att fler verksamheters mål borde vara högre, för medborgarnas skull.

– Jag kan inte prata nog om patientsäkerhet. Det här handlar inte om mina personliga åsikter, utan jag ser till att ha fakta på fötterna när jag krigar för något.