Spjuveraktiga Toyota-ikonen lever vidare genom TPS

Det skämtsamma uttrycket var signifikant för den drivna ingenjören som fort klättrade inom företaget. När han flyttades från Toyota spinning and weaving till Toyota motor company år 1943 blev han snabbt chef och satte omgående sin egen prägel på tillverkningen.

Kontroversiell attityd

Att se på kvalitetsmetoder som något som skulle underlätta för medarbetare, skapa ett bättre flöde och stärka problemlösningar snarare än att skapa kontroll – det var inte helt oortodoxt i den japanska efterkrigsindustrins renässans. Men det hade enorma resultat på kvalitetskostnaderna.

Kvalitetsforskaren, Lean-experten och författaren Bob Emiliano är en av många Ohno-anhängare. Han upptäckte TPS år 1994 och har därefter studerat modellen noggrant. Så pass fascinerad är han av TPS och dess grundare att han har skrivit en fackbok – Conversations with Taiichi Ohno: Management Insights for the Digital Age – som utgörs av en rad fiktiva konversationer mellan honom och Taiichi Ohno.

– Bakgrunden till boken är att många människor i Lean-världen inte riktigt förstår Ohnos filosofi, så jag ville förklara det på ett djuplodande sätt. Det finns en föreställning om att Lean och TPS är samma sak, vilket inte alls stämmer, säger han.

Lika men inte samma

Enligt Bob Emiliano är den stora skillnaden mellan modellerna att Lean sedan dess födelse i slutet på 80-talet har blivit till något väldigt adaptivt, en arbetsmodell som går att forma lite hursomhelst utifrån verksamhetens behov – medan TPS fortsätter att vara sig likt decennium in och decennium ut.

TPS är dessutom mer än Lean kopplat till förhållningssättet ”just in time” – som betyder att varje process producerar bara vad som krävs för nästa process, så att det skapas ett flöde. Det utgår också ännu mer utifrån jidoka, alltså att låta processerna präglas av människor istället för tvärtom.

– Om någon skulle ha frågat mister Ohno någonting om Lean hade han svarat att han inte vet någonting om det. Väldigt mycket information försvinner i översättningar mellan språk, inte minst mellan japanska och engelska. Exempelvis ser man på TPS som en metod i Japan snarare än som ett system – trots den engelska tolkningen av det japanska namnet.

Hatade resursslöseri

Ohnos principer har påverkat långt många fler verksamheter än de inom tillverkningsindustrin. Inte minst har servicebranschen världen över anammat TPS. Själv hämtade han mycket inspiration från USA. Inte främst ifrån bilindustrin, utan från amerikanska matvarubutiker. I Japan hade inte självbetjäning i matvarubutiker slagit särskilt stort under 50-talet, så när Ohno besökte supermarkets under sina USA-besök fascinerades han av att kunderna på egen hand fick plocka på sig det de ville ha – och därför tog exakt rätt mängd. Detta tilltalade ingenjören som mer än någonting annat avskydde slöseri.

När Taiichi Ohno avled 1990 hade han byggt upp en imponerande resumé. Hans iver att lära ut TPS – inte bara som en teori utan som ett hantverk – hade gjort honom vida känd såväl i Asien som i USA och Europa.

Att Bob Emilianos bok utformades som en påhittad intervju beror enligt författaren på att han inte ville skriva en klassisk faktabok. Han ville att Ohno själv skulle få lära ut sitt livsverk, och han kände sig säker på att han skulle göra sin guru rättvisa.

Bob Emiliano har läst Taiichi Ohnos bok Toyota Production System – Beyond Large-Scale Production från 1988 flera gånger om. Han upplever att han lär sig något nytt varje gång.

– Hans unika sätt att tänka skapade en filosofi som kommer att stärka verksamheters digitala transformation i en oöverskådlig tid.