När kärnuppdraget inte uppdaterats sedan 50-talet

I Midnattssolens funktionsbeskrivning från 2017 beskrevs badhusets mål bland annat var ett stärk varumärke för den egna kommunen. I simhallen Lugnets slutrapport från 2024 fanns en formulering med om att badhusets skulle verka för ”fortsatt utveckling av Lugnetområdet till en destination, för ”Ett större Falun””.

– Det kommunala kärnuppdraget för en svensk simhall finns inte tydligt definierat idag. Staten har inte utrett frågan sedan 1954 då de gjorde en offentlig utredning om hur man bäst bygger en simhall, dess samhällsroll och funktion. Det är en utredning som skulle behöva göras om och uppdateras då vi inte har samma byggregler, ekonomiska system för välfärd eller lagar idag, säger Veronica Hejdelind.

Veronica Hejdelind är vd på egna byrån Hejdelinds Byrå och jobbar främst med samhällsbyggnads- och arkitekturfrågor där hon författat flera rapporter på ämnet, däribland: Simhallen vid ett vägskäl.

– Det är olyckligt tycker jag för fokus försvinner från samhällsnyttan. Det blir otydligt, vissa ser en ny simhall som en potentiell tillväxtmotor, en destination, möjlighet till extra intäkter och andra kommuner har helt enkelt olika bild av vad samhällsnytta egentligen är. Ska en simhall ha en spaavdelning? Ett enormt äventyrsbad? Och i vilket syfte?

I sin rapport hänvisar Veronica Hejdelind till att vi nu har omkring 400 simhallar i Sverige vilket är 20 stycken mindre än för tio år sedan. Simhallar är komplexa att bygga och därmed dyra. Det kräver stora investeringar i en tid då många kommuners ekonomi redan är hårt ansträngda

– Att bygga simhall har alltid varit ett stort, komplex och dyrt projekt Men förr, på 60- och 70 talet såg det annorlunda ut i offentlig sektor. Beställarorganisationerna hade mer och bredare kompetens av fastanställd personal. Idag kan det vara konsulter som beställer och konsulter som bygger.

En av de främsta orsakerna till att budgeten för ett simhallsprojekt spricker är, enligt SKR:s rapport Badhus från 2015, att beställningen ändras och saker tillkommer eller dras bort från planen.

– Beställningsunderlaget är otroligt viktigt, i bygg- och arkitektbranschen brukar man säga att ”man får det hus man beställer”, säger Veronica Hejdelind.

Men i en liten kommun måste man generellt ta in konsulter för att hålla i planeringen av jätteprojektet som i sin tur tar in faktiska byggbolag, det är en process som gör kommunen sårbar för både jäv och dyrare fakturor.

– Alla kommuner har inte full kompetens, erfarenhet eller kapacitet till att beställa, skriva avtal och följa upp i sådana här jätteprojekt som händer en gång vart femtionde år. Och när allt går fel riskerar det att bli som i Kiruna. Midnattsolsbadet har nu gått fyra år över tid och fyra gånger över sin budget och fortfarande inte öppnat. Det gamla badhuset, som tjänat Kirunaborna väl sedan slutet av 50-talet har nu stängt. Så för närvarande finns det ingen simhall alls i Kiruna. 

I en nu offentliggjord medborgarenkät blev Kirunaborna frågade vilken storlek de önskade på badet varav majoriteten av de tillfrågade önskade ett enklare badhus i stilen av det gamla. Kommunen valde dock 2020 att förbise detta när planen för det dubbelt så stora Midnattssolsbadet i stället valdes.

Nya Tinnerbäcksbadet i Linköping öppnade 2023 och är Sveriges största badhus i en kommun med 168 000 invånare där notan landade på 990 miljoner kronor.

– Säffle är ett annat bra exempel på fenomenet att bygga överdimensionerat, de har 15 tusen invånare och har byggt en simhall som är mer än dubbelt så stor som den gamla simhallen byggd på 70-talet. När man bygger så stort som liten kommun blir ekonomin tyvärr också väldigt knuten till simhallen. Då riskerar välfärden att påverkas. För pengarna måste ju komma från någonstans. 

I statens offentliga utredning från 1954 beskrivs badhusens funktion som en viktig del i folkhälsan, för motion, för svenskars simkunnighet och rekreation.

– Simhallen är idag en kommunal angelägenhet däremot är simkunnighet, folkhälsan och välmåendet en nationell angelägenhet och en viktigt del av välfärden. Vi behöver ta ett gemensamt grepp om det med en ny statlig utredning, mer kunskapsstöd till kommuner och en nationell expertfunktion, säger Veronica Hejdelind.