Alla delar i kvalitetsinfrastrutkuren är avhängiga varandra, men fungerar de så smidigt som det är tänkt? Nej inte riktigt menar Stina Wallström, Senior Trade Expert med fokus på kvalitetsinfrastrukturen på Svenskt Näringsliv.
Experten: Kvalitetsinfrastrukturen är en vacker maskin – som behöver oljas bättre
Kvalitetssäkringar
Det är inte främst bristande standarder, ackrediteringar och kontroller som gör att kvalitetsinfrastrukturen emellanåt svajar. Det är en felaktig bild av syftet med nämnda element, menar Stina Wallström på Svenskt Näringsliv.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
– Till att börja med slutar nog de flesta att lyssna om man nämner ordet ”kvalitetsinfrastruktur”. Det är för avancerat, något som man helst lämnar till nördarna, säger hon.
Men egentligen behöver det inte vara så pass komplext, och begreppsförvirringen är i själva verket onödig, förklarar hon.
De bitar som brukar ingå i det man menar med kvalitetsinfrastruktur är dels standarder och certifieringsorgan, dels ackrediteringsorgan, marknadskontroll och revision av olika slag.
– Ordet standard skapar ofta förvirring. I kvalitetsvärlden är det ett dokument som har tagits fram i öppenhet och konsensus mellan många intressenter – för att lösa ett problem. Men ordet standard används för så otroligt mycket annat, säger hon.
Koppla funktionerna till reella förbättringar
För att sprida kunskapen om kvalitetsinfrastrukturen på bred front behöver informationen knytas till något som har betydelse för den man vill utbilda – annars blir begreppen obegripliga.
– Det handlar om att veta vilka problem exempelvis ett företag eller en myndighet har som kvalitetsinfrastrukturen kan lösa, och sedan jobba baklänges.
Det kan vara svårt för en aktör att förstå varför något i processerna eller produktionsleden ständigt brister, om man aldrig har tänkt tanken att det är ett problem som bara kan åtgärdas med hjälp av en standard.
– Den maskin som hela kvalitetsinfrastrukturen faktiskt är, jag tycker att det är en väldigt vacker maskin! Den är väldigt smart uttänkt – inte minst när man tänker på de globala kugghjulen. Däremot har vi kanske inte skött maskinen som vi ska.
När maskineriet börjar gnissla spelar det ingen roll att den är vackert ritad. Gruset måste ut ur gängorna för att det ska rulla på, förklarar Wallström.
– Just nu är det mycket grus kring framförallt standarderna. Det beror mycket på att man från politiskt håll har försökt använda standarder till någonting de inte är menade för, säger hon och tillägger:
– Standarder ska hjälpa företag och organisationer till att uppfylla lag, men de ska inte komplettera lagstiftningen.
Behov av uppdaterade kontrollinstanser
En annan del av maskineriet som kräver förbättrat underhåll är marknadskontrollen, förklarar Stina Wallström.
– Jag är jätteimponerad av det dagens myndigheter gör med de resurser som finns, men i den nya gröna och digitala världen kommer det att behövas andra kompetenser och resurser för att säkerställa att konkurrensen blir rättvis, säger Stina Wallström.
Hon tror att lösningen på problemen är att gå tillbaka till grunderna och säkerställa att alla delar i kvalitetsinfrastrukturen fokuserar på det som de är tänkta att fokusera på – och att de kan lira med varandra på ett vettigt sätt. Först därefter kan man lägga på ytterligare innehåll.
– Politiken måste ägna mycket mer tid på att säkerställa att de grundläggande samhällsbärande systemen fungerar som de ska, men det är tyvärr inte det man vinner val på – så det prioriteras lätt bort.
Stina Wallström återvänder till att det viktigaste fokuset idag är att renodla begreppen och de olika funktionernas syfte.
– Som företag kan det vara lätt att reta sig på en enskild standard, men en standard blir aldrig bättre än den lag som den ska visa att man följer. Det är lagen som är tvingande, standarden är bara vägledande. Om man har koll på det blir det lättare att se vad man bör göra, vad man måste göra, och vad man helt ska undvika, avslutar hon.