Gärna tillit, men först en rejäl uppföljning!

Tillitsbaserad styrning, syftesdriven självstyrning, inkrementell agilitet och alla andra modeord som fladdrar runt passar säkert utmärkt i de kunskapsintensiva verksamheter där de ofta redan har tillämpats i åratal. Men att som vissa konsulter, akademiker, och statliga kommissioner uppmana till ett generellt utrullande av dessa principer i alla verksamheter känns både ansvarslöst och ogenomtänkt.

Det är inte fel på själva omvärldsanalysen att vi har en generell samhällsutveckling där vi går från industri- till kunskaps- och AI-samhälle. Denna förändring innebär att dagens medarbetare har ett allt mindre behov av detaljstyrning från ledning och chefer.

Men samtidigt med det här kan vi se en utveckling, framför allt inom välfärdssektorn, som går åt motsatt håll. Vi konstaterar dagligen skriande brister i just uppföljning, styrning, kontroll och tillsyn av offentligt finansierad verksamhet för att kunna leverera en acceptabel kvalité till medborgare, brukare, patienter, elever och andra kunder.

Det är viktigt att poängtera att detta har ingenting med politik att göra. Tankar och ideologier som ”ta tillbaka kontrollen” och Musk-effektivisering av myndigheter är en helt annan sak, som vi lämnar åt sidan här. Det vi menar är att oavsett politiskt styre så måste alla inköpande verksamheter alltid ha kontroll över sin leverantörsbas, vare sig den är intern eller extern.

Orden har en laddning

Intressant att notera är ordens värdeladdning. Om man ersätter ordet ”kontroll” med ”tillsyn” så upplevs det plötsligt mera positivt. Viktigt att tänka på är att uppföljning – eller för all del kontroll – faktiskt också innebär feedback, som bör ha en kunskapshöjande och lärande funktion.

Tillitsbaserad styrning kan absolut användas där så är lämpligt. Men tillit, eller förtroende på vanlig svenska, är en ömsesidig relation mellan människor som först måste skapas. Den är inte omedelbar och inte självklar från första stund. Tillitsbaserat ledarskap är alltså bra, men det måste användas där det passar och baseras på fakta, inte lösa antaganden.

Annars står vi där igen med en statsminister som konstaterar att ”vi har varit naiva”.

Mitt i övergången

Vi lever i ett samhälle som befinner sig i en övergång från industri- till kunskapssamhälle, där alltmer kvalificerade medarbetare ska effektiviseras med hjälp av AI. Samtidigt vimlar det av rutiner, processer och olika styrdokument i svensk offentlig sektor som handikappar dessa mycket kvalificerade medarbetare från att på ett bra sätt göra sitt jobb. Ändå är det så att när någonting oförutsett plötsligt inträffar heter det att ”vi ska se över rutinerna”. Men om vi inte längre har några rutiner, vad ska politikerna säga då?

Tillit är någonting som måste utvecklas i en relation mellan individer. Innan den är på plats så behöver vi dock tyvärr våra gamla tråkiga rutiner, processer, styrtal och regelverk. Likaså gäller att tillitsbaserad styrning passar bra i kunskapsintensiva verksamheter. En stor del av svensk offentlig sektor är faktiskt inte sådan, utan ren ärendehantering, där frihetsgraden för den enskilda medarbetaren att avvika från fastlagda rutiner och processer, av rättssäkerhetsskäl är väldigt låg.

Det heter också att ”vi ska trycka ut ansvaret” och ”minska regelbördan” och det kan väl vara goda ansatser, men det måste ske med klokskap (kanske också agilt och inkrementellt) och inte göras generellt. Den gamla visionen om gemensamma lösningar för hela den offentliga sektorn måste skrotas för alltid. Låt oss använda modetrenderna där dom är bra och verkligen gör nytta och sluta med den eviga strävan att tillämpa allting överallt.

One size doesn’t fit all.

Anders Kron & Mikael Wallgren, Convendor

Convendor är ett kunskapsföretag och en mötesplats för erfarenhetsutbyte. Förutom att skriva krönikor för Kvalitetsmagasinet arbetar de som rådgivare, utbildare och inspiratörer åt företag & offentlig sektor med förändring av organisation, ledning och styrning.