Ojämställda arbetsplatser hälsofälla för kvinnor

Sofia Elwér har i sin avhandling, Jämställdhet och hälsoupplevelser: Arbetsplatsmönster i norra Sverige, granskat enkät- och registerdata från Luleå-kohorten. Det är ett tusental personer som följts med jämna mellanrum sedan de gick ut nionde klass 1981. Hon har också gjort fokusgruppsintervjuer med anställda i äldreomsorgen i norra Sverige.

Avhandlingen identifierar olika jämställdhetsmönster på arbetsplatser och hur de är kopplade till upplevelser av hälsa och ohälsa. Det visade sig att både män och kvinnor upplever lägre nivåer av psykiska besvär när arbetsplatsen präglas av jämställdhet, till exempel att lönerna och uttag av föräldraledighet är lika.

Två typer av jämställdhetsmönster var kopplade till högre nivåer av psykisk ohälsa för kvinnor: Arbetsplatser med en majoritet kvinnor, men där de anställda var jämställda i lön och utbildning, och ojämställda arbetsplatser där majoriteten var män och där kvinnorna hade lägre löner, lägre utbildning och större uttag av föräldraledighet.

Men en jämn könsfördelning på jobbet förde inte nödvändigtvis positiva effekter med sig för kvinnorna.

–  En jämställd könssammansättning på arbetsplatsen, med mellan 40 och 60 procent kvinnor, var ofta kopplat till ojämställdhet i andra faktorer som lön, utbildningsnivå och uttag av föräldraledighet, förklarar Sofia Elwér.

Hon menar att en jämställd representation av män och kvinnor på arbetsplatsen är en bra början, men att diskussionen om hur vi skapar jämställdhet på jobbet inte kan stanna där. En mer mångfacetterad syn på jämställdhet på arbetsplatser behövs för att förstå olika arbetsplatssituationer och dess effekter på hälsan.

Kollegorna viktiga

Fokusgrupperna inom äldreomsorgen upplevde till exempel resursbrist, en orimlig arbetsbörda och ständiga omorganiseringar som de största hälsofarorna. De upplevde också i hög utsträckning jämställdhet som ett samhällsproblem, med en könssegregerad arbetsmarknad där kvinnor har lägre löner än män.

Positivt för hälsan upplevdes relationerna på arbetsplatsen, men där fanns också en tendens att försvara ojämställdheter i arbetsfördelning med att fokusera på individuella intressen. Det innebär att det kan vara svårt att komma tillrätta med ojämställdheter på arbetsplatsen eftersom dessa försvaras med att vi är olika som personer.

En slutsats i avhandlingen är att arbetsplatser är viktiga arenor för hälsofrämjande arbete, och att det då också är avgörande att frågor kring jämställdhet och arbetsfördelning vävs in i det arbetet.