Så hittade Tekniska verken riskerna ingen sett

Stångån rinner bred och mörk genom Linköping, som en glittrande motorväg. Malin Gustafsson, hållbarhetsstrateg på Tekniska verken, pekar ut över vattnet:

– Här ser du ett av våra mindre vattenkraftverk. Lite längre bort ser du vattenreningsverket och vår biogasanläggning. Rakt över ån ligger ett kraftvärmeverk som bara är aktivt under den kallare delen av året.

Från fönstret på Tekniska verkens huvudkontor går det att se en handfull av energijättens anläggningar. Däremot har de ytterligare till exempel 19 vattenkraftverk, totalt fyra kraftvärmeverk, el- och fibernätverk, ett antal vind- och solkraftsparker återvinningsverksamhet och ett avloppsreningsverk med mera utspridda i främst Östergötland.

– Vi har en otroligt bred verksamhet, en jätteorganisation. Generellt har vi alltid varit bra på att hitta och jobba med klimatrisker, men förut arbetade varje enhet främst med sina egna risker i sina egna silos, säger Hanna Nyberg, hållbarhetsstrateg på Tekniska verken.

Hanna Nyberg och Malin Gustafsson har olika fokusområden inom hållbarhet men gick samman för att sätta fart på ett organisationsövergripande arbete med att identifiera klimatrisker.

– Från början kom initiativet ur en kombination av att Linköping skulle ta fram ett nytt klimatanpassningsprogram, krav inom EU:s taxonomi, CSRD och från våra intressenter. Sedan växte det fram att det var vi på hållbarhet som skulle leda arbetet, säger Nyberg.

Linköpings klimatanpassningsprogram presenterades 2025 och handlar till stor del om att klimatanpassa kommunen och dess verksamheter inför kommande klimatförändringar, såsom ökade temperaturer eller skyfall, där det kommunägda Tekniska verken ingår.

Kartan som visade vägen till klimatriskerna

För att hitta alla klimatrisker behövde de gräva djupare och tänka utanför silos.

– Vi hade behov av göra en mycket djupare genomlysning. Då kom vi på att vi skulle göra en GIS-analys, berättar Gustafsson.

Vad är en GIS-analys?
– I vårt fall handlade det om att mappa våra verksamhetskartor med hela vår verksamhet utritad – alla tekniska enheter, ledningsnät, fibernoder och så vidare – mot kartor över olika klimatrisker, såsom värmeböljor, skyfall, översvämningar eller rasrisker. På detta sätt kan vi få ut information om vilka objekt som är utsatta för vilken klimatrisk.

Förkortningen står för ”geografiska informationssystem” och handlar om att avläsa mönster från geografin. Genom GIS-analysen avslöjades risker som annars skulle ha krävt mycket tid och manuellt arbete för att upptäcka.

– Till exempel fann vi att flera av våra objekt var utsatta för ras- och skredrisk. Det var något nytt, men som vi nu är medvetna om och kan förbereda oss inför, berättar Malin Gustafsson. 

Såvitt Nyberg och Gustafsson vet är Tekniska verken först i den svenska energibranschen med att göra en sådan analys. Men det fanns också en del tekniska utmaningar, som att få olika kartor att fungera ihop.

– Det tekniska var en enorm motgång i början. Allt var i olika format och inget lirade med varandra. Jag tänkte först att det här aldrig skulle gå att genomföra, säger Hanna Nyberg.

Hur övervann ni utmaningarna?
– Mycket kommunikation med vår GIS-utvecklare och med personerna på respektive berörd myndighet. Att konsultera sakkunniga helt enkelt.

När GIS-analysen av riskerna var klar, experter konsulterats och insikterna sammanställts på både koncern- och enhetsnivå, var det dags att ge sig ut i verksamheterna och prata direkt med medarbetarna.

Så tar du vara på riskanalysen i verksamheten

– Vi startade upp workshops tillsammans med nyckelpersoner i den fysiska verksamheten. Om det till exempel rörde elnät kunde det vara driftledare och personer ute från fältet som deltog. Syftet var att beskriva konsekvenserna av olika klimatrisker, säger Nyberg och fortsätter:

– I nästa steg hade vi ännu en workshop med samma nyckelpersoner, men bjöd också in de som jobbar med risk- och sårbarhetsanalys i respektive verksamhet och gjorde en djupare bedömning och värdering av klimatrisken. Vi har många verksamheter, så det blev väldigt många workshops – men vi lärde oss otroligt mycket. Därefter sammanfattades arbetet på koncernnivå.

Vad gjorde ni med insikterna?
– De har vi lagt in i en klimatrisk- och sårbarhetsanalys, så vi har en jättestor nu för hela koncernen.

I arbetet vittnar de om en engagerad personalstyrka.

– Det finns en engagerad kultur här, folk är stolta över sitt arbete. Men jag tror också att det uppskattats att vi gjort förarbetet och sedan kommit och rådfrågat dem – som ju är experterna i verksamheten, säger Nyberg.

Men Malin Gustafsson och Hanna Nyberg är båda tydliga med att arbetet inte slutar här.

– Arbetet ska inte bli någon skrivbordsprodukt, utan det vi gjort nu ska in i samtliga verksamheters befintliga risk- och sårbarhetsanalyser. Sedan kommer vi följa upp varje år och träffa nyckelpersoner igen för att diskutera om det finns något nytt som hänt i verksamheten eller omvärlden och om vi borde revidera något, säger Malin Gustafsson.