Tiden då förvaltningar arbetade i silos, enbart utifrån egna budgetar och med sina alldeles individuella logiker, är över.
Mark samskapar för allas bästa – ”Kommunen är en medlemsorganisation”
Förbättringsarbete I Marks kommun har makten över utvecklingen flyttats ut från korridorerna. Genom ett så kallat "tillsammansskapande" med invånare, föreningar och företag utmanas gamla hierarkier. Dessutom växer oväntade lösningar fram, som när en hett eftertraktad fotbollsplan blev två.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
Åtminstone i Marks kommun, där ordet ”tillsammanskap” istället driver kommunen framåt.
Kanslichefen Anne-Charlotte Holmgren tar emot mig en ljus januarieftermiddag i ett bitande kallt Kinna. Vi går med raska steg in på ett ledigt kontor, eftersom kommunens tjänstemän numera inte har egna kontor utan delar på alla kontorsutrymmen. Det är bara en liten del i den stora förändringsresa som pågår här. Den viktigare delen handlar om att göra kommunens utveckling till en fråga för alla.
– Kanslichefsrollen ligger väldigt nära demokratin. Mitt uppdrag är att se till att så många som möjligt i den här kommunen är delaktiga i våra demokratiska processer. Jag vill arbeta utifrån och in snarare än inifrån och ut, säger Anne-Charlotte Holmgren och tillägger:
– Vi finns till för våra kommunmedlemmar. Man kan säga att kommunen är en medlemsorganisation där medlemmarna kan involveras ännu mer i hur medlen används. Vi vill därför inte maktkoncentrera till tjänstepersoner och politiker.
Samskapandet sker i tvärfunktionella satsningar mellan förvaltningar, i en nära kontakt med politikerna, och det sker tillsammans med näringslivet – men den främsta ambitionen är alltså att samskapandet ska ske ihop med invånarna – och då inte bara den lilla skara som hörs allra mest, förklarar Anne-Charlotte Holmgren.
– Det handlar om såväl brukarenkäter som medborgardialoger av olika slag. Antingen kring olika övergripande teman eller konkreta sakfrågor. Men arbetet är större än att vi bara samlar in människors åsikter, säger Anne-Charlotte Holmgren.
Plötsligt kliver kommundirektören Lillemor Berglund Andreasson in på kontoret där intervjun pågår. Hon har varit kommundirektör i fyra år, och har sett en förflyttning kring vilka grupper som äger frågan om kommunutveckling. Hon lyfter en av de nämnda konkreta sakfrågorna som exempel.
– Att ordna åretrunt-fotbollsplaner är en utmanande fråga för nästan alla kommuner. Vår kultur- och fritidsnämnd hade en avsatt summa i budgeten som skulle gå till detta. Om vi skulle ha gjort på det gamla sättet, att nämnden rakt och upp och ner valde vilken idrottsförening som skulle få tillgång till en åretrunt-fotbollsplan – ja då hade vi bara fått en sådan fotbollsplan. Nu valde vi att vända på det istället, säger Lillemor Berglund Andreasson.
Kultur- och fritidsnämnden beslutade istället att uppmana föreningar att samarbeta runt den avsatta budgeten och tillsammans medverka i hur frågan kan lösas. Två fotbollsföreningar klev fram och började utmana varandra för att på så sätt vinna kommunbidraget till fotbollsplanen.
– ”Nej”, sa politikerna då, ”vi förväntar oss att ni pratar med varandra och löser den här frågan gemensamt istället. När ni har gjort det kommer vi gå in och facilitera det ni beslutar om”. Genom ett nära samarbete mellan föreningarna och kommunen, där idéer och resurser samskapades, nådde vi inte målet om en året-runt-fotbollsplan – utan lyckats skapa två!, säger Lillemor Berglund Andreasson stolt.
Kommunens samskapande, eller tillsammansskapande som de också kallar det, handlar mycket om att kassera gamla idéer om konkurrens, prestige och traditionella makthierarkier.

Allt började 2022. När den nya mandatperioden började åkte Lillemor Berglund Andreasson tillsammans med Marks koncernledning och kommunstyrelsens arbetsutskott till Danmark för att hämta kunskap från danska kommunpolitiker och tjänstepersoner. Danmark drabbades tidigare än Sverige av demografiska utmaningar så som en åldrande befolkning och mindre barnkullar – vilket gjorde grannlandet till en vettig inspirationskälla.
– Efter det studiebesöket kom vi hem med en stark aha-upplevelse. Vi kände att vi inte kunde fortsätta som tidigare och låta kommunorganisationen göra allt åt kommunens invånare och aktörer. Det är både ineffektivt och onödigt. Vi behöver göra det ihop med dem, säger hon.
En utmaning som de två kollegerna har identifierat är att på bästa sätt ta hand om det engagemang som vissa områden väcker hos kommunmedlemmarna. Ibland är det svårt att förmedla att kommunorganisationen inte sitter på alla lösningar från start, utan att lösningarna gemensamt måste värkas fram.
– Det är inte alltid lätt att gå från att göra åt kommuninvånare till att göra tillsammans med kommuninvånarna, men vi tror att det är det enda sättet att skapa hållbar utveckling, säger Lillemor Berglund Andreasson med eftertryck.
För att verkligen göra samskapande till en fundamental del av verksamheten behöver Mark kommun påminna sig om att vara en lärande organisation, förklarar Anne-Charlotte Holmgren. Det handlar i många avseenden om klassisk förändringsledning.
– Att vara utforskande och att vara i ständig förändring är det nya normala. Det vi beslutar om idag kanske inte längre gäller imorgon. Vi behöver lära oss att känna oss okej i det tillståndet.
Det har börjat skymma utanför Marks kommunhus. Kvällen kommer utan förvarning, till skillnad från kommunens förbättringsprocesser.
Att ständigt inventera kompetenser internt och prioritera kollegialt lärande kan göra att vissa processer tar längre tid än vad de har gjort historisk sett. Det är det värt, framhåller Holmgren och Berglund Andreasson.
– Vi vill säkerställa att alla berörda har förstått de uppsatta målen innan vi sätter igång. Då ökar chansen att vi uppnår dem. Det finns en ödmjukhet i att det får ta lite tid, eftersom det blir bättre i längden när alla ser hur deras uppdrag hänger ihop, avslutar Lillemor Berglund Andreasson.


