”Systematiskt kvalitetsarbete är det värsta jag vet” – därför går undervisningskvalitet inte att mäta

Skola Högstadieläraren och opinionsbildaren Hanna Garberg älskar att undervisa men avskyr vad skolan har förvandlats till. För att höja kvaliteten på svensk skola krävs ett paradigmskifte menar hon.
– Men det kommer att ta tid, för mycket har hunnit raseras de senaste 30 åren.

”Systematiskt kvalitetsarbete är det värsta jag vet” – därför går undervisningskvalitet inte att mäta
Hanna Arberg.

År ut och år in ser vi feta rubriker om såväl rekorddålig läskunnighet och sjunkande elevresultat som kaotisk arbetsmiljö och lärarflykt. Professorer och beslutsfattare kliar sig konfunderat i huvudet och försöker hitta rotorsaken till den neråtgående spiralen, men för Hanna Garberg, högstadielärare på Gubbängens skola och grundare av det uppmärksammade instagramkontot Stockholms lärare larmar, är förklaringen uppenbar.

– Skolan befinner sig i en identitetskris. Man har velat tillfredsställa elever och deras föräldrar så pass mycket att vi idag har studenter som kommer in på Handelshögskolan utan att klara den typen av utbildning. Samtidigt saknar en femtedel av dagens högstadieelever gymnasiebehörighet när de slutar grundskolan, säger hon.

Elever är inte kunder

Det är alltså en rädsla för att göra elever och deras föräldrar missnöjda som har målat in svensk skola in i ett hörn. Man har tappat bort huvudsyftet med uppdraget och låtit new public management-styrning luckra upp en av samhället viktigaste grundpelare, förklarar Hanna Garberg.

– Resursbrist är absolut en del av förklaringen, men det handlar inte bara om pengar. Det är synen på lärarrollen och skolans uppgift som måste ändras i grunden. Och då ingår också lärarnas syn på sig själva, för vi har på sätt och vis varit medberoende i det här dysfunktionella systemet, säger hon.

Det dysfunktionella systemet som alltså ser på elever som kunder snarare än barn och ungdomar som ska fostras till att bli kompetenta och demokratiska samhällsmedborgare.

– Helt plötsligt vaknar man upp ur en dimma och inser: jag har helt okritiskt låtit eleverna lyssna på en text istället för att läsa den, för att Skolverket av någon anledning säger att jag ska göra det. Men innerst inne vet man att det inte alls är bra. Det har nästan varit som en form av gaslighting, säger hon.

Tid och energi till ickeproblem

Hanna Garberg lyfter skräckexempel där föräldrar har ringt till rektorn och klagat på att lärare har för tråkiga lektioner, så att specialpedagoger därefter söker upp lärarna och ber dem skapa lite mer underhållande lektioner. Eller hur skolsjuksköterskor eller kuratorer inte kan ta hand om elever som skadar sig eller mår psykiskt dåligt – då deras uppdrag endast är att arbeta förebyggande. Att hantera faktiska skador eller ohälsa ska istället…trumvirvel…läraren göra.

– För att få läraruppdraget att handla om undervisning igen behöver vi föräldrarnas tillit, men jag kan egentligen tycka att de bara måste skärpa sig. Det står i skollagen att elever och föräldrar ska ha inflytande i undervisningen – men då kan man undra varför jag har läst fem år på universitet för att bli svensklärare?

Hon tillägger med eftertryck att hon egentligen älskar läraryrket – inte minst sina elever – men att hon på grund av arbetsmiljön är tacksam över att hon arbetar fackligt tre dagar i veckan.

– Systematiskt kvalitetsarbete är det värsta jag vet. Alla kommuner skickar ut elevenkäter där elever ska svara på hur de upplever skolan. Problemet är inte att frågorna ställs, problemet är hur svaren hanteras, säger hon.

Hon minns tillbaka till ett år då 63 procent av en åttondeklass svarade att de upplevde studiero i klassrummet. Det var alltid knäpptyst under lektionerna och eleverna presterade högt.

– Jag vet inte varför övriga 37 procent svarade som de gjorde, kanske var de nedstämda just den dagen, eller hungriga precis innan lunch, men detta ledde till att skolledningen tvingade oss att lägga massor av timmar på att ta fram åtgärder på att förbättra en situation som inte ens behövde förbättras, säger hon och tillägger:

– Jag kände att det här kan inte vara sant?! Det här kan inte vara tanken med systematiskt kvalitetsarbete – att vi ska låtsasjobba? Vi har helt meningslösa mallar som vi måste fylla med innehåll för att sedan sitta och analysera samma innehåll – istället för att lyfta blicken och titta på eleverna.

Lärares rätt att utföra sitt yrke

Hanna Garberg vill att lärare ska få känna yrkesstolthet igen. De behöver få känna att de gör ett meningsfullt arbete, och hon ser trots allt en ljusning i tunneln. Det senaste året har politiker och andra makthavare börjat uttrycka att såväl elever som föräldrar har ett ansvar i att låta lärare göra sitt jobb. Men nu återstår att se om det budskapet också landar hos de enskilda huvudmännen och skolledarna. Sveriges rektorer måste våga backa lärare som drar gränser mot utåtagerande elever, även om detta leder till lägre betyg i elevenkäterna.

– Elever som mår dåligt har rätt till stöd från elevhälsan, och där måste svensk skola verkligen steppa upp. Diskussionen om trygghet och studiero i klassrummet handlar inte om hårdare tag, som många tolkar det som, utan att ställa rimliga krav på eleverna. Jag tror att alla föräldrar vill att deras barn ska gå i en klass där kompisarna beter sig schysst och det är vi lärare som måste upprätthålla den ordningen, säger hon och tillägger:

–  Lärarnas uppdrag måste verkligen regleras. Uppdraget måste vara förutsägbart och rimligt, och likvärdigt i alla skolor, säger hon.

För två år sedan startade Hanna Garberg och Linn Santesson instagramkontot Stockholms skolor larmar. Initialt hade kontot ett par hundra följare, men flera tusen följare anslöt efter att Garberg och Santesson med hjälp av incidentrapporter började belysa allt våld och alla hot som lärare möter i vardagen.

– Vi ville visa allmänheten att våra medlemmar blir utsatta för det här. Det är inte bara elever med stora stödbehov som beter sig illa, det är alla möjliga ungdomar – och vi måste kunna benämna det för att få till en förändring, säger hon.

Mobilisering skapar förändring

Hanna Garberg har nyligen blivit utnämnd till Årets superkommunikatör av Resumé, inom kategorin opinion och samhälle. Hon är smickrad men har svårt att ta in att hennes sidosyssla har fått den typen av genomslagskraft som den faktiskt har. Nu hoppas hon att rörelsen för lärares rätt till att undervisa fortsätter att växa.

– Jag tror att allmänheten saknar någon som pratar deras språk, för om det bara är forskare, politiker eller proffstyckare som pratar om skolan blir det lätt stolpigt och styltigt. Samhället behöver få inblick i skolvärlden från de som står i klassrummen.

Kvalitetsprofilen

Kunskapsmaterial

Utbildnings-tv

Hämtar fler artiklar
Till startsidan
Kvalitetsmagasinet

Kvalitetsmagasinet Premium

Full tillgång till strategiska artiklar och smarta verktyg för bland annat verksamhetsutveckling, kvalitetssystem och ledarskap.

Det senaste