Inga produkter i varukorgen.
Digitala produktpass blir testet: kan företagen lita på sin egen data?
Innovation Vem eller vilka har ansvar för datainnehållet i EU:s nya krav: det digitala produktpasset? Det är en av de stora utmaningarna som väntar kvalitetssäkringen av nya satsningen.
De digitala produktpassen (DPP) beskrivs ofta som ett kommande EU-krav. Men för företagen börjar arbetet långt innan den juridiska kravbilden är helt färdig. Den stora frågan är inte bara vilka uppgifter som ska följa med produkten – utan om företagen vet var informationen finns, vem som ansvarar för den och hur den ska hållas uppdaterad.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Kvalitetsmagasinet premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Under måndagens Sis-konferens om digitala produktpass blev datakvaliteten en återkommande fråga. Produktpassen väntas leda till en kraftigt utökad informationsdelning om produkter, från grundläggande produktdata till mer detaljerad information om leveranskedjor, materialinnehåll och klimatpåverkan.
Flera svenska bolag har redan börjat utveckla system och arbetssätt för digitala produktpass, trots att alla juridiska ramar ännu inte är på plats. Enligt Johan Andersson på SSAB, som arbetar med ståltillverkning, handlar arbetet inte bara om en teknisk lösning. Informationen behöver samlas från flera delar av organisationen, och kräver samarbete mellan hållbarhet, it, produktion, kvalitet och affär.
– Utmaningen är att gå från dokumentation till strukturerad och delbar produktdata, säger han.
Han återkom också till frågan om tillförlitlighet.
– Ett digitalt produktpass kräver att vi kan lita på informationen bakom.
Därmed hamnar ansvaret för datan i centrum. För om produktpasset ska fungera i praktiken räcker det inte att informationen finns någonstans i organisationen. Den måste kunna hittas, förstås, delas och förvaltas över tid.
– Vi behöver veta var datan finns, vem som ansvarar för den och hur den ska hållas uppdaterad, säger Johan Andersson.
För många företag innebär det att arbetet behöver börja redan innan alla detaljer i regelverket är klara. Första steget blir att kartlägga vilken produktdata som redan finns, hur den är strukturerad och vilka delar som saknas.
Nytt sätt att tänka kring produktinformation
Från 2027 blir digitala produktpass ett krav för batterier. Året därpå väntas kraven omfatta stål, järn och andra byggmaterial. Därefter följer bland annat däck, aluminium, textilier, leksaker och tvättmedel.
Kappahls hållbarhetsdirektör Sandra Roos lyfte under konferensen fram att datakvalitet blir avgörande för att produktpassen ska få verkligt värde. För att informationen ska kunna användas behöver hela värdekedjan kunna dela datapunkter på ett strukturerat sätt.
– Det är inte bara ett rapporteringskrav, utan det ger ett nytt sätt att tänka kring produktinformation, säger hon.
Staffan Olsson på GS1 Sweden betonade standardernas roll i arbetet. När data ska delas mellan företag, system och led i värdekedjan räcker det inte att varje aktör har ordning internt.
– Det första steget är att förstå vilken data man har. Därefter blir standarder avgörande för att datan ska kunna användas av fler än den som skapat den, säger han.
Det digitala produktpasset blir därmed inte bara en fråga för jurister, hållbarhetschefer eller IT-avdelningar. Det blir ett kvalitetsarbete: att skapa spårbar, tillförlitlig och användbar produktinformation genom hela värdekedjan.
