Under sin ledarkarriär har den tidigare allsvenska spelaren blivit en av fotbolls-Sveriges mest respekterade tränare. Först i herrallsvenskan med Enköpings SK, BK Häcken och Helsingborgs IF. Sedan med damlandslaget, där tre medaljer i OS och VM bärgades på åtta år som huvudansvarig förbundskapten. Ändå väljer Peter Gerhardsson att prata om allt annat än framgångarna.
Detta trots att fotbollen i sig är extremt resultatorienterad. Där finns tabellen, poängen, medaljerna och rubrikerna efter varje match. Ändå är det just från den världen han kommer med en viktig påminnelse: det går att mäta bort det som faktiskt skapar resultat. I VM-tider som dessa är det just resultaten som räknas, och vägen till en final spelar faktiskt mindre roll.
Men när Gerhardsson beskriver hur han reagerade på möten där ledare diskuterade om laget skulle bli fyra, sexa eller sjua i tabellen, träffar han en öm punkt även i arbetslivet. Inte för att placeringen saknar betydelse. Utan för att samtalet hamnar för långt från det som går att påverka. Enkelt uttryckt var patetiskt ordet han valde för att beskriva den typen av målsättning, som är väldigt vanlig.
Vi pratar sällan om vad som skapar engagemang
I vardagen lägger våra organisationer ofta stor tankekraft på mål och nyckeltal. Det behövs, för utan riktningen blir förbättringsarbetet lätt spretigt. Men det får inte tränga bort det som får människor att vilja bidra: ansvar, yrkesstolthet och känslan av att det man gör faktiskt gör nytta. När blir det lättast att göra mål? När spelglädjen är på topp.
Gerhardsson återkommer till glädjen. Inte som en trivselfråga vid sidan av prestationen, utan som en del av den. I Enköpings SK, där resurserna var små och spelarna inte alltid visste när lönen skulle komma, blev glädjen i spelet en avgörande drivkraft.
Här finns en tydlig lärdom för arbetslivet. Vi talar ofta om engagemang som något som ska mätas. Mer sällan talar vi om vad som faktiskt skapar det.
Samma risk finns i kvalitetsarbetet. När förbättring reduceras till avvikelser, handlingsplaner och indikatorer tappar det lätt kraft. Det som borde göra jobbet bättre blir ännu en administrativ rytm. Då börjar människor leverera till systemet i stället för till kunden, patienten, brukaren eller uppdraget.
Peter Gerhardssons stora framgångsfaktor
Det betyder inte att mål är fel. Det betyder att mål måste hållas på rätt plats, i rätt straffområde så att säga.
Ett bra mål pekar ut riktningen. Men det kan inte ersätta ledarskap. Det kan inte ersätta samtal. Det kan inte ersätta tillit.
Gerhardsson beskriver tillit som något mer konkret än ett värdeord. Den börjar i nyfikenhet på vad människor drivs av. Alla i ett lag behöver inte ha samma personliga mål. Alla behöver inte motiveras av samma sak. Men ledaren behöver förstå vad som får varje människa att bidra till helheten. Det är sannolikt i det som Peter Gerhardsson har funnit framgång.
Där har fotbollen något viktigt att lära arbetslivet. Ett lag blir inte starkt för att alla tänker likadant. Det blir starkt när olikheterna får plats inom en tydlig spelidé.
Därför är Gerhardssons uppmaning till spelarna så intressant: kom direkt om något skaver.
Det låter enkelt, men det kräver mycket av en ledare att inte straffa den som säger emot och att inte bara vilja ha återkoppling när den bekräftar den egna bilden. Att lyssna innan problemen blir till konflikter, sjukskrivningar eller tappad kvalitet.
Ställ fler frågor om hur laget faktiskt spelar
För kvalitetschefer och verksamhetsutvecklare blir frågan konkret: Har vi byggt system där människor vågar berätta vad som faktiskt händer? Alla konflikter är inte bara av ondo, det krävs också att man är fullt medveten om det. Konflikter skapar dynamik i verksamheten om vi bygger system för att hantera det.
Det gäller inte bara exakt när nyckeltalen faller fel. Inte bara när avvikelsen redan är registrerad. Utan i vardagen, när någon ser att arbetssättet inte fungerar, att dubbelarbetet växer som på ett träd eller att ett mål styr beteenden åt fel håll.
Fotbollens resultat är tydligt och syns i vänster hörn av tv-rutan, men skapas någon annanstans. I träningen, i relationerna och i modet att säga vad man ser, men också i ledarens förmåga att hålla riktningen utan att kväva människorna på vägen dit.
Kanske borde ledningsgrupper ställa färre frågor om vilken tabellplacering de vill komma åt och fler frågor om hur laget faktiskt spelar.