Inga produkter i varukorgen.
Alla trivs inte bäst i öppna landskap
Arbetsmiljö
Alla människor trivs inte i öppna kontorslandskap. Anställda med arbetsuppgifter som kräver hög grad av koncentration störs av bakgrundspratet och upplever att produktiviteten blir lägre, visar två skilda forskningsstudier.
I en studie som gjorts vid Umeå universitet har forskarna följt och utvärderat en flytt av cirka 400 tjänstemän i Örnsköldsviks kommun till nya kontor. Tidigare arbetade de i cellkontor med egna rum, men drygt hälften flyttade nu till ett så kallat aktivitetsbaserat kontor med öppen miljö, medan den andra hälften fick nya egna eller delade rum.
Det visade sig att ”nöjdheten” med det aktivitetsbaserade kontoret varierade kraftigt beroende på arbetsuppgifterna. Chefer och medarbetare som arbetar mycket i grupp och har behov av att diskutera med kollegor var nöjda med det öppna kontoret. Anställda med arbetsuppgifter som kräver hög grad av koncentration blev däremot störda av ljud och andra intryck och upplevde att produktiviteten blev lägre.
Mätningar med enkäter, intervjuer och observationer genomfördes på bägge grupperna sex månader före flytt samt sex respektive 18 månader efter flytt.
– Resultaten visar att det är viktigt med en noggrann kartläggning av arbetsuppgifter och olika medarbetares behov innan man flyttar till en aktivitetsbaserad arbetsplats. För arbetsplatser med många olika typer av arbetsuppgifter kanske det är bäst med en blandning av aktivitetsbaserat kontor och egna rum, beroende på arbetsuppgifter och individuella behov, säger projektledare Lisbeth Slunga Järvholm, docent vid Umeå universitet.
Att bakgrundspratet i ett öppet kontorslandskap kan uppfattas som störande framgår också av den studie som utförts av Marijke Keus van de Poll, forskare inom miljöpsykologi vid Högskolan i Gävle.
Hon har studerat hur bakgrundsprat påverkar oss när vi sitter och skriver. I ett öppet kontorslandskap är det ofta människor i bakgrunden som går runt och pratar med varandra, vilket kan uppfattas som störande. Men det som, enligt Marijke Keus van de Poll, är avgörande är hur mycket man förstår av bakgrundspratet.
– Om man inte förstår någonting, om många människor pratar samtidigt så att det bara blir ”babbel” så störs man inte lika mycket som när det bara är en eller några få personer som pratar, förklarar hon.
Forskarna förklarar problemet med två olika mekanismer – den ena är att uppmärksamheten dras iväg och den andra handlar om processer som krockar. Om man hör någonting som är intressant är det lätt att bli distraherad och uppmärksamheten dras iväg. Men oavsett detta kommer bakgrundspratet in i hjärnan, som börjar analysera språket, och krockar då med de processer som behövs för att kunna skriva.
Marijke Keus van de Poll har också undersökt vad som händer om man försöker maskera bakgrundspratet genom att till exempel lägga på ett brusljud eller andra ljud. Det som visade sig mest effektivt var ”babbelljud”, alltså ljud av andra människor där man inte uppfattar enskilda ord.
– Men även om ”babbelljud” är effektivt så är tystnad fortfarande mest uppskattat, konstaterar hon.
Hon vill inte döma ut arbetsplatser med öppna kontorslandskap, men poängterar värdet av tysta rum eller tysta zoner.
– Slutsatsen vi dragit är att bakgrundspratet är ännu mer störande än vad vi tidigare trott och att man behöver tysta arbetsmiljöer för att kunna skriva, säger hon.
