– Även om vi i praktiken ser fler och fler exempel på samverkan mellan konkurrenter för att stödja hållbarhet inom olika branscher, till exempel inom bostads-, bygg- och fordonsindustrin, så saknas fortfarande kunskap om både processen och möjliga utfall av sådana samarbeten, säger Siarhei Manzhyanski i en kommentar.
Stor potential
Avhandlingen visar att även om coopetition för hållbarhet är ett komplext och spänningsfyllt fenomen har det samtidigt stor potential för att främja hållbarhet i både teori och praktik.
– Min avhandling är ett av de första försöken att undersöka fenomenet heltäckande. Den täcker både processuella nyanser och resultat samt använder konceptuella, kvantitativa och kvalitativa tillvägagångssätt, säger han.
Konsekvenser för chefer
Enligt Siarhei Manzhyanski innebär resultatet i avhandlingen praktiska konsekvenser för chefer som jobbar med coopetitiva relationer mot andra företag.
– Mitt tillvägagångssätt gör det möjligt att presentera information om utfall på ett traditionellt affärssätt, det vill säga i numeriska, monetära enheter, vilket inte är lätt när det kommer till ekologiska och sociala dimensioner. Detta gör det möjligt för intressenter att jämföra vinster och förluster för såväl varje företag som på koncernnivå, förklarar han.
Reglera intensiteten
Resultaten visar också att chefer kan påverka samarbetet för hållbarhet genom att reglera intensiteten och balansen mellan konkurrerande krav.
– För relativt svaga coopetitiva interaktioner uppmuntras chefer att intensifiera relationen, medan för relativt stark coopetition, chefer istället behöver behålla status quo och inte engagera sig i fler och/eller djupare interaktioner, säger Siarhei Manzhyanski.
Här finns avhandlingen.
publicerad 20 december 2021