En intressant iakttagelse är att medlemmarna i en högpresterande grupp ger varandra mer positiva kommentarer än negativa – så ser det inte ut i normalgruppen. Effekten blir mer innovation och nytänkande, eftersom det byggs upp en trygghet som gör att man vågar ta ut svängarna.
Philip Runsten vid Handelshögskolan i Stockholm konstaterade i sin avhandling om kollektiv förmåga att det inte heller handlar om att man har tydliga mål för sitt arbete. Framgångsrika samarbeten kännetecknas istället av att de olika deltagarna har komplexa bilder av uppdraget och av att de nätverkar och visar omsorg om varandra:
”Framgångsrika grupper förhåller sig till en mängd olika syften, mål och aspekter av uppgiften samtidigt. Det leder till ständigt pågående diskussioner om avvägningar, motsättningar och paradoxer. Detta kan tyckas motsägelsefullt, men effekten blir att bilden av gruppen och uppgiften hålls levande, något som alla förhåller sig till men också något som ständigt utvecklas”.
Det här är inte lätt. Det handlar i grund och botten om att ändra ett beteendemönster som vi ägnat år åt att bygga upp. Det kräver ett sammanhang där alla känner full trygghet, där omsorgen för helheten är större än de egna egoistiska prioriteringarna och där det finns stort utrymme för reflektion. Har vi det i våra olika möten och arbetslag?
Förmågan att utveckla den kollektiva intelligensen är en av våra stora utmaningar framöver, inte minst i kvalitetsarbetet där ledningssystemen måste utvecklas för att inte bli en bromskloss för utveckling och nytänkande. Teamet, medarbetarna och den samlade hjärnkraften blir en kraft att räkna med framöver – det som skiljer de bra verksamheterna från de riktigt vassa.
Så om ni inte redan gjort det, då är det hög tid att påbörja träningen med att utveckla er kollektiva intelligens, där fler hjärnor på riktigt tänker bättre än en.