Genomgång: Så ska nya Iso-standarden styra företagens nettonollmål

• Utsläppsmål
• Uppföljning
• Årlig rapportering
• Hantering av klimatkrediter
• Regler för olika typer av klimatpåståenden

Det här omfattas av standardförslaget

Förslaget gäller organisationer, till exempel vara företag, myndigheter, ideella organisationer, akademiska institutioner eller andra offentliga eller privata verksamheter.

Det betyder att ett företag kan använda standarden för sitt övergripande nettonollarbete, men inte för att hävda att en enskild produkt är nettonoll enligt just denna standard.

Enligt standardförslaget är dokumentet främst framtaget för icke-finansiella organisationer. Finansiella institutioner kan dock använda det för delar av verksamheten som inte gäller finansieringsaktiviteter.

Fyra typer av klimatpåståenden

En av de mest konkreta delarna i förslaget är modellen för klimatpåståenden. Enligt standardförslaget ska organisationer kunna göra fyra olika typer av påståenden, beroende på hur långt de har kommit:

1. Net zero aspiration
   Organisationen har en ambition att arbeta mot nettonoll.
2. Net zero aligned transition plan
   Organisationen har en omställningsplan som är anpassad till nettonoll.
3. Net zero aligned progress
   Organisationen kan visa framsteg i linje med sin nettonollbana.
4. Net zero achievement
   Organisationen har uppnått nettonoll enligt standardens krav.

Poängen är att organisationer inte ska kunna kommunicera alla nettonollpåståenden på samma sätt.

En organisation som bara har uttryckt en ambition ska alltså inte framstå som om den redan har en färdig plan eller verifierade resultat. En organisation som säger sig göra framsteg behöver kunna visa det. Och en organisation som hävdar att den har uppnått nettonoll behöver visa att kvarvarande utsläpp verkligen är residualutsläpp och att dessa balanseras med koldioxidupptag.

Sanna Setterwall är klimatkonsult på South Pole och är med i den internationella arbetsgrupp som tagit fram förslaget.

– Net Zero-standarden är en väldigt bra modell för Claims. Den förtydligar vad du ska ha gjort för att kunna påstå vissa saker och minskar risken för Green Washing. Organisationer som missar sina klimatmål ges också möjlighet att ta sig tillbaka, genom tydliga regler för vilka åtgärder de måste vidta, säger hon i ett uttalande.

Omställningsplanen får en nyckelroll

Enligt standardförslaget ska organisationer ta fram en omställningsplan för hur de ska nå sina klimatmål. Planen ska inte bara beskriva ett framtida mål. Den ska visa hur organisationen ska ta sig dit. Enligt förslaget ska planen bland annat innehålla:

• Organisationens nettonollmål
• Delmål på vägen
• Vilka utsläpp som omfattas
• Hur utsläppen ska minska
• Vilka åtgärder som ska genomföras
• Hur åtgärderna ska finansieras
• Hur arbetet ska följas upp
• Hur planen ska uppdateras
• Hur organisationen ska hantera kvarvarande utsläpp

Standardförslaget anger också att planen ska kopplas till organisationens affärsplan, finansiella planering och budgetprocesser.

– Net Zero-standarden innehåller en konkret mall för vad en Transition Plan ska innehålla, inklusive hantering av affärsrisker, leverantörssamarbeten och kapacitetsutnyttjande, säger Sanna Setterwall.

Scope 1, 2 och 3 ska hanteras

Enligt standardförslaget ska organisationer arbeta med hela sin utsläppsbild.

Det innebär att de ska inkludera alla tre scopen, däremot bara scope 3 ”när de är betydande”. Där ska organisationen bedöma vilka utsläpp som är betydande. I förslaget anges bland annat två huvudfrågor:

• Hur stora är utsläppen?
• Hur stor möjlighet har organisationen att påverka dem?

Om en organisation väljer att inte inkludera vissa scope 3-utsläpp behöver den enligt förslaget redovisa varför.

Det kan få betydelse för företag där en stor del av klimatpåverkan finns i värdekedjan, till exempel genom inköp, transporter, användning av produkter eller avfallshantering.

Klimatkrediter får begränsad roll

Standardförslaget gör skillnad på att minska utsläpp och att använda klimatkrediter.

Enligt förslaget får klimatkrediter inte användas för att hävda framsteg mot utsläppsminskningsmål eller nettonollmål. Utsläppsminskningar ska i första hand ske inom organisationens egen utsläppsgräns och värdekedja.

Däremot kan klimatkrediter enligt förslaget användas i vissa andra fall, till exempel:

• Som ett bidrag till global nettonoll
• Som en möjlig korrigerande åtgärd om organisationen missar ett delmål
• Som en ambitionshöjande insats för att hantera historiska utsläpp

När en organisation hävdar att den har uppnått nettonoll ska kvarvarande utsläpp enligt förslaget balanseras med koldioxidupptag, inte med vanliga utsläppsminsknings- eller undvikandekrediter.

Sådana upptag ska uppfylla krav på bland annat varaktighet, additionalitet, kvantifiering, skydd mot dubbelräkning, trovärdig redovisning och begränsad risk för koldioxidläckage.

Missade delmål behöver hanteras öppet

Förslaget innehåller också regler för vad som händer om en organisation missar ett delmål.

Enligt standardförslaget behöver organisationen då:

• Redovisa att målet har missats
• Förklara varför
• Beskriva vilka åtgärder som ska vidtas
• Visa hur organisationen ska återgå till sin planerade utsläppsbana

Det betyder att ett missat delmål inte automatiskt behöver innebära att organisationens nettonollarbete faller. Men organisationen behöver hantera avvikelsen öppet och visa hur den ska rättas till.

Årlig rapportering föreslås

Organisationer som vill göra klimatpåståenden enligt standarden ska enligt förslaget rapportera offentligt minst en gång per år.

Rapporteringen ska bland annat innehålla information om:

• Utsläppsinventering
• Basår
• Målår
• Avgränsningar
• Beräkningsmetoder
• Scope 1, 2 och betydande scope 3
• Framsteg mot delmål
• Åtgärder som har genomförts
• Eventuella avvikelser
• Validering eller verifiering

Förslaget öppnar för första-, andra- eller tredjepartsvalidering och verifiering. Samtidigt anges i standardförslaget att tredjepartsgranskning ofta ger större trovärdighet och i vissa jurisdiktioner kan vara ett krav.

Rättvis omställning finns med

Iso-förslaget handlar inte bara om utsläppssiffror.

Enligt standardtexten ska organisationer också ta hänsyn till frågor som rör rättvisa och sociala effekter av klimatomställningen. Det kan till exempel handla om hur arbetstagare, leverantörer, samhällen och andra berörda grupper påverkas.

Standardförslaget anger bland annat att organisationer ska beakta:

• Mänskliga rättigheter
• Arbetsvillkor
• Kompetensutveckling
• Sociala risker
• Påverkan på sårbara grupper
• Dialog med berörda intressenter

Det innebär att nettonollarbetet inte bara ska handla om tekniska utsläppsminskningar, utan också om hur omställningen genomförs.

Vägledning för mindre företag

Förslaget innehåller även en bilaga med vägledning för små och medelstora företag. Där anges att mindre företag ofta kan ha svårare att samla in fullständiga data, särskilt för utsläpp i värdekedjan. De kan också ha mindre tid, mindre budget och mindre tillgång till klimatkompetens. Bilagan föreslår därför mer praktiska första steg, till exempel att mindre företag kan:

• Använda enklare beräkningsverktyg
• Börja med att identifiera sina största utsläppskällor
• Förbättra datakvaliteten stegvis
• Fokusera på de mest betydande utsläppen i värdekedjan

Samtidigt är bilagan vägledande. Den ersätter inte huvudkraven för organisationer som vill göra klimatpåståenden enligt standarden.