Dagens enorma satsning på ledarskap tycks också ha en negativ påverkan på samarbete. Allt fokus på ledare har bidragit till ett ointresse för de som ska följa ledarna, det vill säga följarna. För många är följare det samma som tjänare, en svag individ som styrs av ledaren. Det här ökar risken för konkurrens om ledarrollen. Vi vill inte förknippas med följare eftersom vi avskyr att bli dominerade.
Avskyn att bli dominerad är djupt rotad i oss. Under den moderna människans 200 000 år långa historia har vi tillbringat ungefär 180 000 år i små, hierarki- och chefslösa samhällen. Här var samarbete och jämlikhet grunden för alla relationer. Dominans accepterades inte och ledar-/följarrollen såg helt annorlunda ut mot dagens föreställningar.
Människans naturliga vilja att samarbeta, tillsammans med vår ovilja att låta oss domineras, krockar med dagens ledarskapsfilosofi. Satsningen på ledarskap inte ger de fantastiska resultat som industrin utlovar. Vi står därmed inför ett vägval: att fortsätta fokusera på ledare eller tänka nytt?
Alla som arbetar med kvalitet vet att förbättringar sker genom att ständigt ifrågasätta status quo. Att utmana det självklara är grunden för nytänkande och därmed ett första steg mot framgång. Varför har vi då så svårt att ifrågasätta ledarskapets betydelse? Hur kan vi satsa miljardbelopp på ledarutbildningar utan att ifrågasätta om det ger resultat? Och varför fortsätter vi att nedvärdera följarrollen när vi vet så lite om följarskap?
Att utmana och omvärdera ledarskapet öppnar för en helt ny värld av möjligheter med bättre och effektivare samarbete. Det gäller bara att våga ta första steget.
Christian Monö
Föreläsare och författare, Christian Monö Consulting
publicerad 1 september 2014