Improvisation och tillit styr kommuners krishantering

Systemet för samhällsskydd och beredskap i Sverige har sedan 1990-talet genomgått flera förändringar gällande juridik, organisering och ansvar. Kommunernas ansvar har ökat och systemet har blivit mer beroende av aktörer i lokalsamhället.

I sin avhandling, Tillit i samhällsskyddets organisation, har Jörgen Sparf undersökt kommunernas organisering av säkerhets- och beredskapsarbetet. En slutsats är att kommunernas beredskap och förmåga att hantera kriser förlitar sig snarare på tillit och improvisation istället för tydlig organisering.

Kommunernas centrala nivå vill lägga ut ansvaret för krisberedskap i verksamheterna och själva fungera som kontrollorgan. Men kommunernas samordnare saknar mandat att ålägga förvaltningar och enheter att utföra exempelvis riskanalyser och övningar, vilket gör det svårt att få legitimitet och att få gehör för frågorna. Samtidigt är många aktörer i verksamheten inga experter eller ens kunniga i krisberedskap och krishantering.

Dessutom saknas tydliga mål och det är därför mycket svårt att bedöma och utvärdera kvaliteten i arbetet.

– Frågorna styrs uppifrån men tycks stanna någonstans på vägen innan de når enskilda individer. Det gör att kommunens system för säkerhet karaktäriseras av ett ointresse och en kompetensbrist på nivån där uppgifter faktiskt förväntas utföras, säger Jörgen Sparf.

Analysen visar att tillit är en avgörande förutsättning för att krishanteringen fungerar. Kommunerna tvingas därför förlita sig på tilltro och improvisation istället för tydlig organisation.