Ett tydligt exempel är Stockholms stads arbete inom Klimatkontrakt 2030, där hållbarhet behandlas som en styrningsfråga snarare än ett avgränsat miljöprojekt. Genom att integrera klimatmål i budget, ledningssystem och uppföljning blir klimatomställningen möjlig att följa, prioritera och justera över tid.
Samma systemperspektiv återkommer i vår stora mötesintervju med Bledar Beqiri på SIS, där standardisering beskrivs som hållbarhetsarbetets ”osynliga ryggrad”. Utan gemensamma måttstockar finns ingen trovärdighet, ingen jämförbarhet – och i förlängningen inget förtroende. Här framträder kvalitet som infrastruktur snarare än funktion: något som möjliggör samverkan mellan aktörer, sektorer och länder.



