Nyligen skrev vi om att Huddinge kommun bestämt sig för att sätta en prislapp på den där känslan. Med hjälp av ett nytt digitalt verktyg kan de räkna ut vad ett möte kostar – i rena kronor. När siffrorna syns svart på vitt blir det plötsligt svårt att låtsas som att våra mötestimmar är gratis.
Jag fastnade för ett exempel i texten: ett enda möte kan kosta lika mycket som hundratals skolmåltider. Jag tror att alla vet att möten kostar mycket, men påminnelser som denna får mig att tänka annorlunda i praktiken. Är det verkligen värt att samla tio personer i två timmar, när hälften av dem egentligen inte behöver vara där?