Kris är inte något man kan förbereda sig på – det är just därför det är en kris. Så inleder Aida Alvinius onsdagens föreläsning om krisledarskap.
Tips: Bli bättre på att hantera ledarskap i kris
Ledarskap Dagens chefer och ledare ställs inför allt högre krav i en omvärld präglad av politisk osäkerhet, klimatkatastrofer och digitaliseringens baksidor. Aida Alvinius är professor i ledarskap på Försvarshögskolan. Hon delar med sig av tips på hur man stärker sitt ledarskap genom kriser under en föreläsning med Gothia Kompetens.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
– Trygghet är en illusion. När man är medveten om det blir det också mycket enklare att hantera problem som uppstår och man värdesätter det som är bra högre.
Oavsett om en kris har en stor samhällspåverkan eller enbart drabbar den egna organisationen, testar det medarbetarnas tillit till chefer och ledning. Kriser kräver att beslut fattas snabbt – oftast med bristande underlag.
– Jag var med på en föreläsning för anestesiologer och där lyfte de fram citatet ”Fatta beslut baserat på 30 procent av informationen, för om du väntar på 70 procent kan det vara för sent”, säger Aida Alvinius.
– Till skillnad från vanligt ledarskap kräver krisberedskap att ledaren är flexibel och kan ändra kurs, samtidigt som de kan fatta snabba beslut.
I grund och botten bygger all effektiv krishantering på socialt samspel, menar Aida Alvinius.
– Jag brukar ta som exempel; du står på perrongen och ser att tåget inte går. Du får ingen information om vad som hänt. Vad gör du? Du börjar prata med andra runtomkring dig. Det säger ganska mycket om hur vi fungerar som människor och vad som är viktigt.
För att kunna hantera kriser och också leda effektivt genom kris krävs med god beredskap. Organisationer måste ta fram bra riskbedömningar, ha tydligt definierade roller vid kris och en samverkansplan som fungerar.
– Något som många glömmer bort är de mest basala i Maslows behovstrapppa – vem fixar mat, vatten, värme om något skulle hända?, säger Aida Alvinius.
Krisledning fungerar sällan om det ses som ett särintresse, menar Aida Alvinius. Om det redan finns en organisatorisk stress inom organisationen blir externa kriser mycket svårare att hantera.
– Har en organisation väldigt hög personalomsättning till exempel då blir det ett hinder för krisberedskapen. Man kan lära hur många som helst om beredskap men om de alltid byts ut så fyller ju inte det någon funktion.
Organisationer måste aktivt tänka framåt och vilka risker som kan ligga i framtiden för att kunna förbereda sig effektivt för risker.
Vi tänker gärna att framtidens hot är digitala – men ibland är de uråldriga. Organisationer måste både förstå sin samtid och våga tänka bortom den, menar Aida Alvinius.
– Beroende av tekniska system är en sårbarhet. Ett exempel från tidigare är solstormen Carrington 1859 där telegrafsystem slutade fungera. Skulle vi få en sådan solstorm idag skulle all elektricitet och digital infrastruktur slås ut helt. Hur förbereder man sig för det inom en organisation?, avslutar Aida Alvinius.