Analys: Att inte se lärarnas verklighet är att bana väg för försämringsarbete

”Inom idrotten finns hela staber av personer som utvärderar arbetet utifrån ett kvalitetsperspektiv. När det kommer till skolan har begreppet ofta feltolkats. Man har fokuserat på att leta fel och framför allt inte litat på professionens kompetens. Kollegialt lärande är tyvärr ett ganska nytt begrepp”.

Det säger Thomas Ladö, legitimerad gymnasielärare och kvalitetsledare i en intervju med Kvalitetsmagasinet, och det illustrerar problematiken väl.

Skollagen innehåller ett tydligt krav på systematiskt kvalitetsarbete, och Skolverket har tillsammans med övriga skolmyndigheter tagit fram ett nationellt kvalitetssystem som ska underlätta skolans systematiska kvalitetsarbete. Men någonstans på vägen har det gått snett.

Utvecklingen av skolverksamhetens kvalitet ska göras i en cyklisk process som innehåller olika faser. Faserna har delats in i ”Var är vi?”, ”Vart ska vi?”, ”Hur gör vi?” och ”Hur blev det?”.

Gott så. Men de lärare Kvalitetsmagasinet har pratat med vittnar alltså om att kraven är så pass mallade att det inte finns utrymme att hantera de reella utmaningar som de har för händer.

Enligt högstadieläraren och opinionsbildaren Hanna Garberg har huvudsyftet med läraruppdraget tappats bort i det svenska skolväsendet. Hon anser att det är en följd av att new public management-styrningen har luckrat upp hela yrket i grunden.

Det är en återkommande åsikt hos de lärare och skolexperter Kvalitetsmagasinet kommit i kontakt med. De som beslutar om skolan lyssnar inte på personerna som känner skolan bäst; det vill säga de som tillbringar nästan all sin vakna tid i klassrummen. Om inte lärarna har möjlighet att styra kvalitetsarbetet utifrån verkliga utmaningar de möter i sin vardag, de utmaningar som varierar från årskull till årskull och från klass till klass, har då det systematiska kvalitetsarbetet ens ett existensberättigande?

Skolledaren Linnea Lindquist, biträdande rektor, opinionsbildare och känd skoldebattör, vill stryka allt vad systematiskt kvalitetsarbete heter ur skollagen, för att komma till rätta med problematiken en gång för alla. För det är inte en nyhet att lärare upplever att de inte har tid till sin kärnverksamhet. Så har det sett ut i flera decennier.

En av de som var mest exalterad över att krav på systematiskt kvalitetsarbete kom till skolan i slutet av 90-talet var Per Edberg. Han är lärare, huvudskyddsombud och fackligt förtroendevald på Sveriges Lärare. Idag har han svängt 180 grader.

– Elever är inte produkter som man kan mäta på ett systematiserat sätt, säger han.

Johanna Chung, utbildningsråd på Skolverket, håller med om att skolans systematiska kvalitetsarbete inte har blivit som det var tänkt från början. Hon menar att det tillämpas felaktigt och förklarar att det i mångt och mycket handlar om hur huvudmännen lägger ut uppgiften internt. Det är huvudmännen som sitter på pengarna och som bestämmer hur resurserna ska fördelas. Det är också huvudmännen som bestämmer hur föreskrifterna i skollagen ska tolkas. Hon understryker att tanken med systematiskt kvalitetsarbete aldrig var att projektledare skulle prata över huvudet på lärarna i utformningen av skolans utvecklingsarbete.

Skollagen gör tvärtom gällande att lärare ska vara delaktiga i att säkra undervisningskvaliteten, och för att lyckas med detta behöver lärare få förutsättningar att undersöka undervisningen och tillsammans med kollegor reflektera över den. Detta är något som ofta prioriteras bort, menar Johanna Chung. Kanske till följd av att skolans kvalitetsarbete emellanåt blandas ihop med kommunernas mål- och resultatstyrning.

För ett par år sedan förtydligades kapitel fyra i skollagen, alltså det som handlar om systematiskt kvalitetsarbete. Detta gjordes just för att undvika att lagen feltolkas av huvudmännen. För snart ett år sedan rapporterade Kvalitetsmagasinet om ett nytt regeringsuppdrag till Skolverket, som handlar om att myndigheten ska bli bättre på att ge lärarkåren det stöd de behöver i sitt uppdrag. Nu håller Skolverket bland annat på att ta fram en webbkurs som syftar till att ge en ökad förståelse för systematiskt kvalitetsarbete.

Men tänk om det inte är där skon klämmer som mest? Skolverket är en politiskt styrd myndighet, som behöver förhålla sig till olika infall och trender som kommer ifrån regering, istället för att utgå från det professionen skriker sig hes om. Tänk om lagen kunde utformas så att det är praktikernas ord som väger tyngst, och inte förvaltningsanställda av olika slag, som inte ens arbetar med elever?
Vi på Kvalitetsmagasinet – och alla som jobbar med detta i skolan – vill veta vad de ansvariga politikerna har för tankar om framtiden.

En sak vet vi med säkerhet gällande systematiskt kvalitetsarbete, och det är att de som ska utföra arbetet måste känna engagemang. Det går inte att känna engagemang om man samtidigt blir överkörd.

Kvalitetsmagasinet har upprepade gånger sökt skolminister Lotta Edholm (L) och utbildningsminister Johan Pehrson (L) som slutligen har avböjt att uttala sig såväl över telefon som skriftligt över mejl. Pressansvarige skriver ”vi återkommer ifall vi mot förmodan skulle få en lucka”.