För att lyckas med ett breddinförande av digitaliseringsinitiativ behöver organisationer kunna hämta kunskap från varandra. Annars är risken överhängande att man slösar tid på att uppfinna hjulet på nytt i sin avskilda lilla silo. Inom offentlig sektor finns inga egentliga incitament till att vakta på information förklarar Johan Magnusson.
Det kan näringslivet lära sig från offentlig sektors digitaliseringsframgångar
Digitalisering
Offentlig sektor kritiseras ofta för att ha en alldeles för långsam omställningstakt till det digitala. Ändå verkar det i vissa fall gå mycket snabbare än för näringslivet. Johan Magnusson, professor i informatik vid Göteborgs universitet, förklarar varför – och delar med sig av vad näringslivet borde anamma.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
– Till skillnad från privat sektor måste det offentliga ha full transparens, enligt offentlighetsprincipen. Vem som helst har möjlighet att begära ut underlag om en viss kommunsatsning från registratorn, säger han.
Tidigare har offentlig sektor varit mer fokuserad på egen vinning och trott att kommunalt självstyre är samma sak som ”ensam är stark”.
– Den tiden är över för längesen. Idag strävar man istället efter utökad samverkan och har börjat förstå den enorma nyttan i att lära av varandra, säger han.
Förut eftersträvade offentlig sektor hela tiden skalekonomiska fördelar, förklarar Johan Magnusson, och skulle därför bygga större och större sjukhus eller kommuner exempelvis. Den typen av fördelar blir alltmer irrelevanta till följd av att samhället digitaliseras.
– En liten organisation kan ju använda samma mjukvara som en stor organisation – och till i stort sett samma pris per användare. Då kanske det snarare är en fördel att man är liten och mer snabbrörlig, och mindre komplex än en stor organisation. Och här uppstår väldigt många bra tillfällen för erfarenhetsutbyte kommuner emellan, säger han.
Samtidigt finns det en utbredd föreställning om att det offentliga misslyckas alldeles för ofta med de satsningar som görs. Johan Magnusson är snarare bekymrad över att offentlig sektor misslyckas för sällan.
– Styrningen handlar fortfarande i stor utsträckning om att vidmakthålla redan existerande system och på sin höjd förbättra dem. Man satsar på säkra kort, men det driver inte verksamhetsutveckling. Risk och avkastning hänger ju ihop, säger han.
Där ligger alltså näringslivet bättre till. Om man ständigt måste vara på tårna och anpassa sig efter förändringar i kundernas efterfrågan blir man duktig på att snabbt ställa om – exempelvis från icke hållbara alternativ till hållbara dito. Men endast en stark förändringsförmåga är inte tillräckligt om man vill se en omställning på bred front förklarar Johan Magnusson. Konkurrensen sätter nämligen även käppar i hjulet för privat sektor.
– Man tänker kanske att man inte kan ta hjälp av varandra för att det kan skada den egna affären, men det finns ju många olika sätt att samarbeta. Om vi kan få en tydligare transparens inom näringslivet kring utvecklingsinitiativ, då blir det också lättare att identifiera vilka man vill arbeta med – och då kan man välja att samarbeta med företag som inte utgör någon konkurrens, säger han.
Det finns alltså starka möjligheter för erfarenhetsutbyte och samarbeten inom näringslivet, så snart bara öppenheten kommer på plats.
– Transparensen kanske inte behöver vara total så som inom offentlig sektor, men den måste finnas där till en viss grad. För det gynnar både samverkan och teknikanammandet överlag. Det är bra för hela industrin, säger han.
Ytterligare en lärdom som privat sektor kan hämta ifrån offentlig sektor är att sitta lugnt ner i båten när det stormar.
– Det vi ser inom AI till exempel är att det inte är den mest avancerade tekniken som ger den största nyttan, utan snarare förbättringar genom nyttjande av redan existerande teknik. Ändå blir det lätt en hetsig stämning inom näringslivet, för att man vill vara först på allt. Trögheten som finns inom offentlig sektor är inte alltid av ondo – den gör att man ibland undviker potentiella fallgropar.