”Kvalitetspraktiker kan behöva jobba lite annorlunda”

– Många talar nu om Industri 4.0, Quality 4.0 och Quality 5.0. På något sätt måste den ökade digitaliseringen och teknologiseringen i samhället samt kraven på hållbarhet avspeglas även i arbetet med kvalitetsutveckling. Kundkraven förändras allt snabbare och ledtiderna inom både produkt- och tjänsteutveckling förkortas allt mer. Allt detta gör att kvalitetspraktiker kan behöva jobba på lite annorlunda sätt jämfört med tidigare. Trots att det är ett relativt etablerat område finns dock förvånansvärt lite forskning kring vilka kompetenser som krävs för detta, nu och framöver.

Läs även: Öppen dialog om aktuella kvalitetsfrågor.

Vilka är de stora utmaningarna?

– Det som blir allt mer kritiskt i organisationers kvalitetsutvecklingsarbete är förmågan att kunna balansera kraven på förnyelse, utveckling och innovation – extern effektivitet – med kraven på resurseffektivitet – intern effektivitet, det som även kallas ambidexteritet.

– Traditionellt har det tidigare varit fokus på intern effektivitet där man mer jobbade med styrning, kontroll och ständig förbättring, medan nu frågor som har med till exempel affärs- och organisationsutveckling, HR och även innovation mer integreras i kvalitetsarbetet. Mer och mer hamnar på bordet hos dem som jobbar med kvalitetsutveckling, vilket kan göra att dessa upplever en viss rollförvirring. Den enkät som vi gjort visar att det ibland upplevs att det finns ett gap mellan vad man kan och vad som efterfrågas i organisationerna.

Läs även: Hög trivsel med kvalitetsrollen.

Hur ska man gå till väga för att klara den här balansgången?

– Börja med att undersöka vilka kompetenser som faktiskt behövs i det praktiska arbetet. Många organisationer kan behöva tillföras lite nytänkande i organiseringen av kvalitetsutvecklingsarbetet. Inte så att traditionella kompetenser med tonvikt på styrning, kontroll, uppföljning och revision spelat ut sin roll. Dessa är givetvis fortsatt viktiga, men kan behöva kompletteras.

I din avhandling presenterar du två skilda typer av kvalitetsutvecklingsarbete – expansivt och adaptivt. Vad innebär det?

– Expansivt kvalitetsutvecklingsarbete handlar om nytänkande och utveckling av nya lösningar och processer, alltså att man både tänker och gör på nya sätt. Adaptivt kvalitetsutvecklingsarbete präglas å andra sidan av effektivisering och förbättring av redan existerande lösningar och processer.

– Tidigare forskning har talat om strukturella skillnader – att en del av organisationen jobbar expansivt och en annan del adaptivt. Men jag hävdar att framgångsnyckeln ligger i att kunna göra bägge och att sömlöst kunna växla mellan rollerna – att kunna jobba expansivt på förmiddagen och adaptivt på eftermiddagen, om man uttrycker det så. Kvalitetsutvecklingsarbete kan därmed ses som dynamiskt och framväxande – emergent – och inte statiskt och bestämt.

– En central slutsats i avhandlingen kretsar kring insikten att kompetens inte är något som enbart handlar om att beskriva individuell förmåga. Det är minst lika viktigt att förstå kompetens som en relation mellan jobbet eller uppgiften och individen. Organisationer bör därför bättre förstå hur man skapar förutsättningar för att kompetenser för kvalitetsutveckling kommer till användning i faktisk handling, både individuellt och organisatoriskt.

Finns det någon kvalitetsmodell, till exempel Lean, som stödjer den typen av arbetssätt?

– Lean kan absolut vara en framkomlig väg. Men som Lean ibland har tolkats har det varit stark tonvikt på verktyg och metoder. Om man granskar Lean noggrant förstår man att det är snarare är en filosofi som till stor del handlar om ledarskap och värderingar. I min avhandling tittar jag bland annat på vilka kompetenser som krävs för att nå framgång i sitt kvalitetsutvecklingsarbete utifrån dessa lite mer ”mjuka” aspekterna.