Myndigheterna brister i kvalitetssäkring av FoU

Forskning och utveckling bedrivs inte bara vid landets universitet, högskolor och forskningsråd. Ett 90-tal statliga myndigheter bedriver också FoU till en kostnad av sammanlagt cirka sju miljarder kronor per år.

I ett års tid har Riksrevisionen granskat om den verksamheten fungerar tillräckligt effektivt.

– Det är första gången vi genomför en så bred granskning. Tidigare granskningar har varit inriktade på enstaka myndigheter. Där har vi fått indikationer om att det förekommer vissa brister och valde därför att nu ta ett större grepp, säger Cecilia Kellberg, projektledare för granskningen.

Förbättringsmöjligheter

Den granskning som nu genomförts visar att myndigheternas processer för att säkerställa vetenskaplig kvalitet och relevans på det stora hela är ändamålsenliga. Men det finns också brister inom en del områden.

• Hälften av myndigheterna utvärderar inte sin FoU-verksamhet regelbundet. Det gör det svårt att bedöma om verksamheten bidrar till uppställda mål och syften.
• Få myndigheter har upprättat riskanalyser för FoU-verksamheten. Det riskerar att leda till att rätt kontrollåtgärder inte sätts in och att verksamheten därmed inte blir effektiv.
• De myndigheter som delar ut FoU-medel till andra aktörer saknar betryggande rutiner för kontroll och ekonomisk uppföljning. Ytterst få tar in underlag i form av verifikationer och knappt några använder extern revision för att granska projekten.
• Många av myndigheterna saknar dokumenterade processer för att hantera och dokumentera jäv för externa sakkunniga och för egen personal. Det riskerar att äventyra opartiskhet och oberoende och kan påverka förtroendet för forskningen.
• Regeringens samordning är begränsad. Det minskar möjligheterna att tillvarata synergieffekter och omöjliggör en samlad bild av statlig FoU-finansiering.

Allvarliga brister

Cecilia Kellberg ser allvarligt på de kvalitetsbrister som framkommit vid granskningen.

– Det finns en risk för att saklighet och oberoende inte säkerställs, att ingångna avtal inte efterlevs eller att pengarna inte används så som det var tänkt. I praktiken har vi dock inte kunnat se att det pågår oegentligheter eller misshushållning av medel. Men det är ändå viktigt att myndigheterna garderar sig för de risker som finns i verksamheten, säger hon.