
Tillämpning av tjänstelogiken visar, enligt boken, att bristerna ofta handlar om att den systemsyn som Deming poängterade redan för 30 år sedan saknas.
Sektorsindelningen från regeringen och nedåt är en byråkratisk funktionsindelning, där fokus lätt blir på den egna funktionen och leder till att enskilda delar suboptimerar det totala värdeskapandet. De offentliga förvaltningarna utgör tjänstesystem i sig, men de är också del av större tjänstesystem. Samverkan mellan funktioner kan vara ett sätt att med hängrännor överbrygga de stuprör som formar vår offentliga förvaltning.
För att tydliggöra medborgarens verklighet behövs också innovativa metoder som vidgar vyerna – att på något sätt ställa sig i medborgarens skor för att själv uppleva hur värdeskapande går till.
Framför allt är det viktigt att styrningen utgår från systemanalyser istället för enskilda mätetal som ryckts ut ur sitt sammanhang. Innovationsrådet har antytt hur ett systemsynsätt kan ligga till grund för styrningen, men politisk vilja tycks saknas.
Boken ger en bra och intressant bild över möjligheter och svårigheter i dagens offentliga förvaltning när det gäller att skapa värde för medborgarna. Boken hade tjänat på ändå fler konkreta exempel för att kompensera ett bitvis lite tungt forskarspråk och jag ser inte nyttan av sammanfattningar efter de i regel korta kapitlen.


