Under två år studerade hon arbetsgrupper i ett mindre industriföretag för att se deras kommunikation och lärande samspel. Det visade sig att störningar kring teknik gladeligen hanterades. Men när man inte var överens om flödet, organisering eller prioritering av aktiviteter hölls det i det dolda och löstes aldrig. Samma problem upprepade sig därför gång på gång.
Annika Engström såg också att mötena var en blandning av frågor som ”att göra nu” och ”åtgärda på sikt”. Förbättringsförslag och missnöje, alltså utvecklingskraft, störde därför möten som handlade mer om utförande.
– Mina slutsatser var att utförande och utveckling är två olika men lika viktiga logiker, de behöver hållas isär för att inte störa varandra. Det är viktigt att överblicka och leda samspel mellan grupper, att se hur olika möten hänger samman och hur information och beslut mellan olika grupper och möten skickas. Ofta möts grupper men de har ingen tydlig leveransadress för sitt resultat.
Och för att mötet ska gynna uppgiften, alltså antingen vara utförande eller utvecklande, krävs olika typ av kommunikation. Utförande möten bör fokusera på liten variation, lösningsfokus och konsolidering. Utvecklande möten på stor variation, problemfokus och expansion.
– Men man behöver både och eftersom de olika syftena stimulerar olika sidor av effektivitet. Det är dock olika forum, olika tidsperspektiv och i olika rum utveckling och utförande bör diskuteras för att nå bästa resultat, säger Annika Engström.
Utförandets kommunikation
- Ge besked
- Tydliggör
- Beordra
- Instruera
- Hitta lösning
- Göra som överenskommet
- Följa instruktion
Utvecklingens kommunikation
- Idégenerera
- Bygga vidare på andras idéer
- Utforskande frågor
- Ifrågasättande
- Vidga perspektiv
- Kritiskt granska
publicerad 26 februari 2015