Swedac vill ha mer jämställd ackreditering

Organisationen gav sitt stöd till initiativet och kommer också att påbörja ett första jämställdhetsarbete. Målet är att det inte längre ska gå att ackreditera ojämställda kvalitetssäkringsmetoder.

– Jämställdhet är en viktig fråga ur många perspektiv och det är självklart att alla myndigheter ska arbeta med detta. Som ackrediteringsorgan har vi också ett särskilt uppdrag från regeringen att bidra till arbetet med jämställdhetsintegrering på standardiseringsområdet, säger han.

Hur osynligt är jämställdhetsperspektivet inom ackrediteringsvärlden?

– Det har varit osynligt i så måtto att det inte funnits någon aktiv diskussion om vilket ansvar ackreditering har för jämställdhet när vi ger vår kvalitetsstämpel eller hur vi påverkar utvecklingen. Vår verksamhet har snarare setts som skild från den typen av frågor och mer som en teknisk fråga.

– Därmed inte sagt att Swedac eller våra utländska motsvarigheter är mindre jämställda än andra organisationer i samhället. På Swedac är hälften kvinnor i ledningsgruppen och 57 procent av alla medarbetare. Det här handlar mer om vilken roll som ackreditering har som verksamhet för att motverka bristande jämställdhet.

Kan du peka på några negativa konsekvenser på grund av bristande jämställdhet inom ackreditering?

– När vi accepterar testmetoder som ackrediteringsbara ger vi dem den statliga kvalitetsstämpeln, ackrediteringsmärket med det svenska statsvapnets tre kronor. Då skulle man ju kunna förvänta sig att testmetoderna också är jämlika.

– Det klassiska exemplet med ojämlika testmetoder är krocksäkerhet. Krockkuddar har varit utformade efter manliga fysiska egenskaper med konsekvens att de inte fungerat lika bra för kvinnor. Numer tar man hänsyn till detta i krockprover, men är ändå ett talande exempel.

Vad kan Swedac göra för att förbättra situationen?

– Störst effekt får vi om vi kan påverka på den internationella arenan då detta är ett globalt system. Att aktualisera frågan inom EA var därför ett första steg. När det gäller det nationella perspektivet införde vi själva jämställdhetsperspektivet i vår policy för bedömning av lämplighet av nya kontrollordningar med avseende på ackreditering redan för cirka ett år sedan. Det är en process som kan ta tid och vi kan ännu inte peka på några konkreta effekter. Men det är ändå ett första avgörande steg för att få en förändring.

Hur vill du att EA ska agera?

– Egentligen är det ganska enkelt. Inom EU har vi gemensamma värderingar och en gemensam bas med lagstiftning som i grunden kräver jämställdhet. Det gäller att få upp medvetandet och se till att jämställdhet beaktas som lika viktig som andra parametrar när man bedömer ordningar. Det innebär att EA sannolikt behöver stärka upp sina processer för att göra detta tydligt.

– Nu är bollen i rullning och den kommitté som arbetar med horisontella frågor har fått i uppdrag att se över hur frågan bäst hanteras så att den blir en naturlig del i arbetssätten. Min förhoppning är att detta ska gå ganska snabbt. Vi kommer naturligtvis fortsätta att ligga på och följa det fortsatta arbetet.

Vilket gehör fick du från övriga ackrediteringsorgan inom EA?

– Det välkomnades att Swedac lyft frågan och styrelsen var positiv. Även den europeiska standardiseringsorganisationen CEN/CENELEC gav sitt stöd.

Du föreslår att samarbete kring jämställdhet inleds med standardiseringsvärlden – vad innebär det?

– Grunden för ackreditering är standarder. Standardiseringsorganisationens representant föreslog också att jämställdhetsfrågan blir ett ämne på nästa möte inom den samarbetsstruktur som finns mellan EA och CEN/CENELEC. Samarbete är ett sätt att visa på enighet och gemensamt engagemang för att bidra till ett jämställt samhälle.

Finns det några planer på att lyfta frågan till internationell nivå?

– Vi börjar på Europanivå. När tiden är mogen är vi beredda att ta nästa steg.