Flera decennier har passerat sedan kvalitetsbranschens första pionjärer satt i skolbänken. Många av de rösterna finns inte ens med oss längre. Däremot sitter en stor del av framtidens kvalitetsprofession just nu försjunkna i studentlitteratur på en mängd olika lärosäten. Kvalitetsmagasinet beslutade sig därför att undersöka hur dagens studenters behov och förutsättningar skiljer sig från dåtidens dito. Här uttalar sig fem svenska kvalitets- och utvecklingsprofessorer om utbildning, utmaningar och framtidsvisioner.
4 kvalitetsprofessorer om ämnets kärna: ”Kvalitet är kontextuellt”
Kvalitetsrollen Hur skiljer sig dagens kvalitetsstudenter från tidigare generationer? Fem svenska professorer diskuterar hur utbildning, behov och kvalitetsfältets kärna har förändrats - och vad som krävs framåt.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
Jason Martin är biträdande professor och managementforskare på Linköping universitet. Han ser att studenternas fokus de senaste åren har gått från en stark efterfrågan på specifika verktyg och metoder till att nuförtiden också efterfråga en bredare förståelse för kvalitet som ett strategiskt verktyg utifrån ett systemperspektiv.
– De förväntar sig även tydligare koppling till verkliga verksamheter där tjänstekvalitet, digitalisering och förändringsledning har blivit viktiga komponenter. Samtidigt har kraven på praktisk relevans och arbetsmarknadsanknytning ökat och vi kan se en ökad efterfrågan på utbildningsinsatser i kvalitetsteknik från praktiker i arbetslivet, säger han.
Finns det någon beståndsdel av ditt fält som har ”fallit i glömska” som du anser kanske borde dammas av igen?
– De värdebaserade och systemteoretiska grunderna i kvalitetsrörelsen, särskilt Demings syn på variation, lärande, psykologi och ledarskap tycker jag delvis har hamnat i skymundan. I den dagliga förståelsen riskerar man att reducera kvalitet och kvalitetsbegreppet till verktyg och standarder snarare än ett sätt att förstå och leda komplexa system. Detta perspektiv tycker jag är mer relevant än någonsin.
Om du fick utforma forskningen och undervisningen helt fritt utifrån eget tycke – vad skulle du vilja lägga mer respektive mindre fokus på?
– Självklart är metoder och verktyg en bas i kvalitetsteknik men metodfixering och standarder får inte bli mål i sig. Jag skulle lägga mer fokus på kvalitet utifrån ett lednings-, lärande- och samhällsperspektiv, med större betoning på mänskliga och organisatoriska faktorer där kvalitetsteknik behandlas mer kontextberoende.
– För mig är kvalitetsteknik ytterst ett sätt att tänka vilket kan vara en utmaning att lära ut. Som en lektor uttryckte det en gång: ”I can explain it to you, I cannot understand it for you”.
Sofia Kjellström är professor i kvalitetförbättring och ledarskap vid Högskolan i Jönköping. Hon har uppfattat att studenternas behov har breddats över tid, eftersom flera typer av professionsgrupper söker sig till utbildningen. Samtidigt ökar efterfrågan på flexibilitet berättar hon, särskilt när det gäller distans- och onlineundervisning.
Finns det något inom kvalitetsfältet som har fallit i glömska och borde dammas av?
– Inte direkt, däremot utvecklas praktiker, teorier och arbetssätt över tid, och det är genom den kontinuerliga dialogen med studenter, alumner och verksamheter som vi säkerställer att innehållet förblir relevant.
Om du fick utforma forskningen och undervisningen helt fritt – hur skulle de se ut då?
– Jag skulle vilja se ett tydligare och mer kritiskt förhållningssätt till förbättringsarbete i undervisningen. I forskningen vill jag fördjupa mig i hur organisationer kan bygga system som stödjer ett hållbart och integrerat förbättringsarbete.
– Jag menar också att vi har mycket att vinna på att använda evolutionära principer: mer människovänliga och adaptiva sätt att organisera arbete, som utgår från hur människor faktiskt fungerar och utvecklas över tid.
Hörnstensmodellen bör bevaras
Ingela Bäckström, professor vid institutionen för kommunikation, kvalitetsteknik och informationssystem, tycker inte att studenternas behov och förväntningar kring kunskap och innehåll i utbildningen direkt har förändrats sedan hon började undervisa – även om de ständigt påverkas något av aktuella trender.
– Det kommer och går olika trender men basen i kvalitetsteknik består. Efter pandemin är det mer förväntningar på digitala föreläsningar och träffar. Digitaliseringen och tillgången till hjälpmedel har gjort att undervisningen och examinationen har anpassats.
Vilka beståndsdelar inom kvalitetsfältet tycker du borde dammas av igen?
– Kvalitetsteknik har gått mer mot mjuka värden som ledarskap, delaktighet, kvalitetskultur med mera, och i det kan metoder och verktyg för ständiga förbättringar och speciellt lite mer avancerade statistiska metoder ibland glömmas bort. För att kunna arbeta med kvalitetsutveckling behövs alla sex värderingarna i hörnstensmodellen.
– Alltså: sätt kunderna i centrum, arbeta med processer, arbeta ständigt med förbättringar, basera beslut på fakta, skapa möjlighet för alla att vara delaktiga samt utveckla ett engagerat ledarskap. Dessa ska ses som en helhet och ingen kan tas bort.
Om du fick utforma forskningen och undervisningen helt fritt – vad skulle du vilja lägga mer respektive mindre fokus på?
– Mer fokus på: kopplingen mellan ledarskap, medarbetarnöjdhet, nöjda kunder – det vill säga den vi skapar värde för – och resultat eller framgång. Samt mer fokus på helheten, det vill säga alla delarna i hörnstensmodellen. Mindre fokus på olika trender, ”nyheter”, snabba lösningar som ”quick fixes” och ”silver bullets” som inte fungerar men som många tycks tro på.
Bredare kunskapsfält än någonsin förr
Rickard Garvare är professor i kvalitetsteknik och logistik vid Luleås tekniska universitet. Precis som Jason Martin ser han att studenter idag är mer intresserade av helheten än specifika metoder. Förr fokuserade kurserna på verktyg och arbetssätt: styrdiagram, processledning, försöksplaner, förklarar Rickard Garvare. Idag handlar det mer om att lära sig hantera komplexa system, förstå målkonflikter, värdera datakvalitet, hantera osäkerhet och prioritera.
– Universitetens traditionella uppgift är att skapa förutsättningar för lärande. Nu finns AI som kan ge snabba svar utan att studenten behöver vara aktiv. Här krävs metadiskussioner om mål och strategier. Dagens studenter förväntar sig uppgifter kopplade till yrkeslivet; case, gästföreläsare, projekt i samverkan med företag, säger han och tillägger:
– Samtidigt verkar toleransen sjunka mot otydlighet i bedömning. AI minskar möjligheten att sätta betyg baserat på inlämningsuppgifter. Tentor passar inte alltid när studenter jobbar projektbaserat i team för att på ett ingenjörsmässigt sätt formulera problem, välja metoder, hantera osäkerhet och fatta beslut.
Finns det område inom av ditt fält som har ”fallit i glömska” som du anser kanske borde dammas av igen?
– Min bild är att kunskapsfältet är både bredare och djupare än någonsin. Det publiceras så mycket klokskap varje dag att det torde räcka till utan att någon blir marginaliserad. Möjligen att grunderna kan ha hamnat i skymundan; förståelse för sådant som variation, antaganden, slump och kausalitet. Även insikter om att förbättring sker i organisationer med makt, incitament, identiteter och konflikter. Liksom givetvis ingenjörsmässigt skrivande, ständigt aktuellt för avdamning!
Om du fick utforma forskningen och undervisningen helt fritt – vad skulle du vilja lägga mer respektive mindre fokus på?
– Mer fokus på utbildningsprogram där kunskap, förståelse och förmågor skapas i ett sammanhang av praktisk tillämpning. Även mer progression, mer repetition, mer lärartid per student. När det gäller forskningen önskar jag att den kunde få en långsiktig finansiering så att nya upptäckter kunde vara i fokus snarare än nya pengar.


