Poliser ventilerar problem med ironi

Flera studier har på senare år lyft fram brister i arbetsmiljön inom polisväsendet. En undersökning bland polisanställda, så kallad NMI (Nöjd Medarbetar Index) från Statistiska Centralbyrån 2013, visade att 57 procent inte vågade framföra synpunkter på verksamheten – än mindre rikta kritik mot sina chefer.

– Det finns en allmän uppfattning inom polisen att det är lågt i tak. Poliserna själva använder uttryck som att det är ”högt i tak men nära till dörren” och att ”det är högt i tak om man ligger ner”, konstaterar Malin Wieslander.

Humorn är påtaglig

I två projekt har hon studerat arbetsmiljörelaterade frågor inom polisen – det ena med inriktning på mångfalden bland polisaspiranterna, det andra om samtalsklimatet inom polisen. Projekten baserades på bland annat intervjuer med fokusgrupper och fältstudier.

Erfarenheterna från de båda projekten har nu sammanförts i en ny studie med fokus på humor.

– Vid mina observationer upptäckte jag att humorn var så påtaglig ute på arbetsplatserna och ville därför undersöka hur den används och vilken funktion den har, säger hon.

Nu är det inte bara inom polisen som samtalsklimatet präglas av humor, noterar Malin Wieslander. Inom de flesta så kallade blåljusyrken används humor som ett sätt att bearbeta traumatiska och hotfulla händelser.

Enligt en enkät som Polisförbundet genomförde 2019 har 42 procent av alla tillfrågade poliser blivit utsatta för hot, våld eller trakasserier. Humorn blir då ett sätt att ventilera händelserna.

Lyfter problem med ironi

– Men det som är tydligt inom polisen är att framförallt ironisk humor inte bara används för att bearbeta svåra händelser och klara arbetsdagen – ironin har också blivit ett verktyg för att lyfta problem inom organisationen och kritisera överordnaden, utan att man riskerar att straffas, konstaterar hon.

Inom polisen finns bland annat ett missnöje med omorganisation och värdegrundsarbete, visar Malin Wieslanders fältstudier. Samtidigt finns en rädsla för repressalier om kritik och protester framförs direkt till cheferna och istället används ironi för att lyfta problemen sinsemellan, utan risk för tråkiga efterräkningar.

– Ironi uppfattas som ett både ofarligt och trevligt sätt att uttrycka kritik mot en person, organisation, strategi eller policy. Det går ju alltid försvara sig med att det bara var på skämt samtidigt som den som ifrågasätter humorn betraktas som humorlös eller överkänslig, säger hon.

Inga förändringar

Malin Wieslander vill för den skull inte påstå att ironi är ett effektivt sätt att framföra kritik och få till stånd förändringar, utan mer ett redskap när man upplever att det inte går att framföra synpunkter öppet inom organisationen. I de flesta fall är cheferna heller inte närvarande när de ironiska kommentarerna fälls – även om de ofta är medvetna om den gängse jargongen.

– Ironin leder sällan till några konkreta förändringar av det som kritiseras. Däremot svetsar den samman kollektivet. Genom att dela upplevelserna på ett trevligt och skämtsamt sätt stärks gemenskapen bland kollegorna. Att bädda in kritiken i humor ger också ett bättre arbetsklimat än om samma kritik ventileras på ett ilsket sätt, konstaterar Malin Wieslander.

Studien är baserad på data från fältobservationer och gruppintervjuer. Cirka 100 poliser observerades under 104 timmar och 45 polisstudenter observerades under sex veckor. Dessutom intervjuades åtta fokusgrupper med 27 polisstudenter.