Skolforskarna vill bort från breda penseldrag – ”Inventering innan insats”

Fyra forskare har undersökt alla Sveriges högstadieskolor under en tolvårsperiod, för att identifiera vad som kan hjälpa de svagaste skolorna att förbättras. Bland alla dessa skolor ingår den så kallade ”sämsta fjärdedelen” – 369 skolor – där många grundskoleelever avslutar sin skolgång utan fullständiga betyg. Av dessa lyckades 42 skolor vända utvecklingen och nå en medelgod nivå – och det klustret har alltså synats under lupp av skolforskare. Resultaten visade att det sista skolorna behöver är en gemensam förbättringsstrategi.

– Jag tror att alla som arbetar med att förbättra skolan vill skolan väl. Men om man endast litar på sin egen utblick med sina egna glasögon, utan att göra en analys av den aktuella skolan som ska höjas – då riskerar insatserna att vara förgäves, säger Ema Demir, som är fil. dr i pedagogik och forskare vid Handelshögskolan i Stockholm, och en av forskarna bakom studien.

En byskola med fem lärare och en kommunstyrelse där ingen har skolfrågor som sin nisch skiljer sig naturligtvis från en skola som ligger i en storstadskommun som har ett helt batteri av resurser. Och så gör därmed även behoven och relevanta åtgärder, förklarar hon.

– Om man då är en skola som har väldigt stora utmaningar vill man ju såklart inte plocka från en lista med förbättringsåtgärder och börja testa sig fram i blindo. Vi ville därför se hur de som har lyckats vända en negativ trend har agerat.

Risk för utmattning

Under studiens gång har Ema Demir och hennes forskarkolleger insett att det inte finns någon ”one size fits all” i skolvärlden. De insatser som passar en skola kanske inte fungerar alls i en annan, samtidigt är det inte särskilt framgångsrikt att behöva uppfinna hjulet gång på gång.

– Behoven är diversifierade men det är inte heller en lösning per skola som gäller. Det är snarare så att det är kombinationer av faktorer som kan höja resultaten. Med det sagt rekommenderar vi inte att skolor testar alla typer av åtgärder samtidigt, säger hon.

Om det blir en kraftig reformtäthet inom en och samma skola kan det skapa utmattning i organisationen. Då riskerar man att missa just den åtgärden som är mest effektiv. Lösningen på frågan är därför lika enkel som den är svår: inventera vad de skolor som har särskilt stora utmaningar har för behov. Det låter som en självklarhet att utgå från problemet när man ska hitta en lämplig lösning, ändå hemfaller många kommuner till storskaliga reformer.

Är det för att det blir en kostnadsfråga, att våga skräddarsy lite mer?

– Njae. Jag skulle nog mer säga att det handlar om att det är svårt att veta vem som äger frågan. På vems bord ska den här analysen ligga? Är det hos rektorn? Eller huvudmannen? Om det är en stor kommun kanske man utan vidare kan göra inventeringsarbetet, och är om det är en liten kommun blir det svårare att se vem som är lämplig för den uppgiften. Det vi har gjort i studien är ett vetenskapligt bidrag för att göra någon form av sortering.

Tre framträdande metoder

Det finns alltså några generella lösningar som en skola i motvind kan börja analysera utifrån. Den första handlar om att rektor stärker sitt pedagogiska ledarskap i kombination med ökat lärarsamarbete. En av de mest framträdande faktorerna i de skolorna som inte lyckades höja resultaten var just avsaknad av lärarsamarbete.

– Här krävs det att man möjliggör samarbete och att det känns meningsfullt för lärarna. Att de själva känner att det är värdefullt för deras undervisning.

Forskarna identifierade ytterligare två framträdande framgångsrecept. Det rörde sig dels om tillfällen när huvudman hade gått in och stöttat skolan med uppföljning och resultatanalys, och rektorn engagerade sig mer i elevernas lärande, dels en metod där huvudman stärkte det systematiska kvalitetsarbetet samtidigt som lärarna höjde förväntningarna på eleverna. Beroende på var skolan låg, hur elevunderlaget såg ut och hur samhällets bild av skolan var, krävdes olika av dessa åtgärder.

– Det Sverige behöver framöver är fler systematiska effektutvärderingar av stora skolutvecklingsprogram, med kontrollgrupper och behandlingsgrupper. Det är det vår studie pekar på: Vi behöver dels titta på vem som behöver vad – men också hur gick det sedan?