Hajpen lockar entreprenörer – inte bara pengarna

– Vi vet att entreprenörerna är viktiga för samhället. Däremot är det inte säkert att allt som marknadsförs som entreprenörskap faktiskt på ett meningsfullt sätt bidrar till innovation, sysselsättning och utveckling, säger hon.

Avkastningen minskar

I en nyligen avslutad studie konstaterar hon att entreprenörskap blivit ett hett begrepp över hela världen. Entreprenörskap har blivit en ”mainstreamaktivitet” där både offentliga och privata institutioner lägger betydande resurser på att främja utvecklingen.

– Men det gäller att sortera mellan substans och hajp. Paradoxalt nog har det blivit en explosionsartad utveckling av företagarverksamhet – men inte motsvarande utveckling vad gäller entreprenöriella resultat. Tidigare forskning visar att antalet nya innovativa företag är på tillbakagång och att avkastningen på innovation har sjunkit de senaste 30 åren, förklarar Anna Brattström.

Entreprenörskapet är alltså förenat med stora risker. Men trots det är det många, inte minst i den yngre generationen, som drömmer om ett eget företag. Vad är det då som lockar?

– Det finns en stark mediabild av entreprenörer som viktiga samhällsbärare samtidigt som vi sett exempel på dem som blivit makalöst framgångsrika. Många lockas också av att vara sin egen och ser entreprenörskapet som ett sätt att göra skillnad för sig själv och för andra, säger hon.

Kulturella markörer

I studien har Anna Brattström bland annat studerat de kulturella markörer som förknippas med entreprenörskapet. Genom intervjuer med olika aktörer – allt från entreprenörer till inkubatorföreträdare och forskare – växte en bild fram av entreprenörskapet som en kontext med tydliga normer och värderingar.

Det handlar bland annat om hur man beter sig, klär sig och uttrycker sig. En entreprenör uppträder hellre i jeans och sneakers än i slips och kostym; levererar en elevator pitch istället för att göra en lång utläggning.

– Det finns ett starkt ungdomsideal – en framåtriktad norm som hyllar det informella, snabba, individuella och förändringsbenägna. Jag lägger ingen värdering i om dessa normer och värderingar är bra eller dåliga. Men jag tror att de lockar och inspirerar många att våga satsa, säger hon.

Svårt få fäste

Men dessa normer och värderingar har även en baksida, menar hon.

– Personer och verksamheter som faller utanför normen har svårare att få fäste. Min uppfattning är också att en del aktiviteter gärna vill visa upp en bild av att vara entreprenöriella, utan att faktiskt representera entreprenöriell verksamhet med substans, säger hon.

Anna Brattström har i höst tillsammans med Mickaël Buffart och Karl Wennberg vid Handelshögskolan i Stockholm påbörjat ett större forskningsprojekt om vad man kallar ”entreprenörsskapsindustrin”, det vill säga den industri av kringaktiviteter som omger entreprenörerna själva. Det handlar till exempel om inkubatorer, inspirationsseminarier och nätverksträffar som organiseras för att på olika sätt stödja entreprenörer.

– Allt eftersom denna industri växer fram tror vi det är meningsfullt att också förstå dess dynamik och konsekvenser för entreprenörskap, förklarar hon.

Viktigt med träffsäkerhet

Många av de satsningar som samhället gör för att stimulera entreprenörskap och innovation är i grunden bra, menar Anna Brattström. Men det är också viktigt att satsningarna är träffsäkra och riktas till de aktiviteter som gör mest nytta. Som forskare efterlyser hon mer evidensprövade satsningar för att stimulera entreprenörskap.

– Om det är så att många entreprenörer attraheras av kulturella snarare än av ekonomiska faktorer är det naturligtvis meningslöst att satsa pengar på verksamheter som saknar överlevnadsmöjligheter. Och med tanke på de stora riskerna kan det även för individen bli problematiskt. Många entreprenörer investerar flera år av sitt liv och sätter in sina egna och familjens besparingar i projekt med låg sannolikhet att lyckas, avslutar Anna Brattström.