När ett team lyckas är det ofta svårt att veta vad som faktiskt ligger bakom resultatet. Var det chefen som ledde arbetet väl eller bestod gruppen redan av skickliga medarbetare? Den frågan blev startpunkten för en internationell studie där forskare från Handelshögskolan vid Göteborgs universitet medverkade.
Studie: de som vill bli chefer leder ofta sämre
Ledarskap Den som räcker upp handen först får ofta chansen att leda. Men en ny internationell studie visar att stark vilja att bli chef kan vara en varningssignal – inte ett bevis på ledarskapsförmåga.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
– Generellt är det svårt att sätta siffror på ledarskap, eftersom det är svårt att förstå vem som bidrar till ett resultat och hur mycket värde någon tillför, säger Joseph Vecci, docent i beteendeekonomi vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet och en av forskarna bakom studien.
Forskarna ville skilja chefens bidrag från teamets egen kapacitet. Därför kombinerade de kontrollerade experiment med fältstudier i näringslivet.
I experimenten fick personer leda team i uppgifter som liknade verkliga arbetssituationer. De skulle bland annat kommunicera, övervaka arbetet och fördela resurser. Samtidigt mätte forskarna medlemmarnas egen förmåga.
Resultatet visar att en bra chef kan spela mycket stor roll för verksamhetens resultat. I en fältstudie i en stor detaljhandelskedja i Colombia ökade en bra chef butikens försäljning med omkring 25 procent jämfört med en genomsnittlig chef, enligt Joseph Vecci.
– Bra chefer påverkar resultatet nästan lika mycket som resten av teamet tillsammans, säger han.
Den sortens ledare presterade sämst
Men studiens mest laddade resultat handlar om hur organisationer väljer sina chefer. Forskarna jämförde flera urvalsmetoder. Vissa deltagare fick chefsrollen för att de själva uttryckte att de ville leda. Andra valdes ut genom tester av olika förmågor. En grupp chefer utsågs slumpmässigt.
De sämsta resultaten kom från gruppen som själva helst ville bli chefer.
– Vi fann att de sämst presterande cheferna var de som räckte upp handen för att bli chefer, säger Joseph Vecci.
Studien visar att viljan att bli chef inte räcker som kvalitetsmått. Den kan till och med bli missvisande om organisationen tolkar självsäkerhet, synlighet och driv som tecken på ledarskapsförmåga.
Forskarna såg också att de som starkast sökte chefsrollen ofta överskattade sin egen prestation. I slutet av uppgifterna fick deltagarna bedöma hur bra de hade lyckats.
– De mest självfrämjande kandidaterna trodde att de presterade mycket bättre än vad de faktiskt gjorde, säger Joseph Vecci.
Självbilden störde ledarskapet
Enligt Joseph Vecci påverkade övertron inte bara hur deltagarna såg på sig själva. Den påverkade också hur de ledde andra. De personer som själva ville bli chefer lade mindre kraft på sådant som visade sig vara viktigt i rollen: att kommunicera, motivera, följa upp arbetet och förstå teamets prestation.
– De fokuserade mindre på de sakerna, delvis kanske för att de trodde att de var bra, säger han.
Studien visade även att kvinnor i lägre grad uttryckte intresse för chefsrollen, trots att de presterade lika bra som män när de fick rollen.
Mät färdigheterna i stället
Joseph Vecci menar att organisationer behöver gå från magkänsla till mer strukturerade urval. Det handlar inte om att göra chefsrekrytering mekanisk, utan om att tydligare definiera vad rollen kräver och sedan mäta de färdigheterna.
– Försök identifiera vilka färdigheter som är viktiga i rollen och mät dem mer objektivt, säger han.
I studien lyfter forskarna bland annat ekonomiskt beslutsfattande och förmågan att lösa nya problem som viktiga indikatorer. I praktiken kan det handla om att fördela människor till rätt roller, se flaskhalsar, följa upp arbetet och styra resurser dit de gör mest nytta.
– Den bästa kandidaten kanske inte syns mest i rummet, utan visar sin styrka i hur väl hon eller han får andra att prestera, säger Joseph Vecci.


