Den 1 januari 2019 omvandlades alla landsting till regioner och fick därmed samma förordningar att luta sig på. Landstingen som tidigare ansvarade för hälsosjukvård, kollektivtrafik och kultur fick nu även lägga till uppdraget om regionalt utvecklingsansvar. I det ansvaret ingår bland annat att ta fram en regional utvecklingsstrategi (RUS) tillsammans med länets aktörer, och i Västmanland pågår i skrivande stund en uppdatering av den RUS som antogs 2020: ”Vår strategi för ett livskraftigt Västmanland”. David Lundgren, regional utvecklingsstrateg, ansvarar för det dokumentet – och att driva utvecklingsarbetet framåt.
Bortglömd roll ska bidra till regional samverkan: ”Vill komma till användning”
Förbättringsarbete Utvecklingsstrategen David Lundgren vill väva ett starkare Västmanlands-nät, men emellanåt tar trådrullen slut. För även om samhällets behov av samverkansmöjligheter växer är regional utvecklingsstrateg en bortglömd och i vissa fall ifrågasatt roll.
Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
Spindeln i nätet
David Lundgren har en bakgrund inom utbildningssektorn och säger att han sedan han fick rollen som regional utvecklingsstrateg så har han nog ett av landets roligaste jobb.
– Jag kommer in från sidan och belyser olika aktörers samband, och har möjlighet att föreslå samverkansprojekt mellan aktörer som har likartade utmaningar eller verksamheter som kan gynnas av varandra. Det är otroligt inspirerande och lärorikt att få ta del av allt från exempelvis civilsamhällets viktiga arbete till robotifiering eller bibliotekens utveckling, säger han
På regional nivå finns experter inom väldigt många fält förklarar han – allt från barnrättspecialister till infrastrukturexperter. Lundgrens roll är att se den samlade expertisen från ett helikopterperspektiv, och förstå sambanden.
– En annan intressant aspekt av mitt arbete är närheten till politiken. Vi möts nästan dagligen och mitt arbete färgas oerhört mycket av vilket politiskt styre som råder, på ett helt annat sätt än när jag var statstjänsteman, säger han.
Dragkamp och brobygge
Västmanland är en relativt liten region med endast tio kommuner, men med stora skillnader mellan exempelvis ytterkommuner eller centralorter gällande utmaningar och förutsättningar.
– Ofta sägs det att hälften av invånarna i Västmanland bor i Västerås, men man kan också vända på det och säga att hälften av västmanlänningarna bor i länets övriga nio kommuner. Mitt jobb – att bygga broar och se till så att alla kommer till tals och känner sig representerade – blir därför ofta en dragkamp mellan stad och landsbygd, säger han.
En av de större utmaningarna för David Lundgren är att ge alla länets aktörer likvärdiga möjligheter till inflytande och delaktighet – men detta kräver dialog.
– Min roll måste bjudas in för att kunna göra skillnad. Jag tror inte att alla av länets aktörer vet om vilken nytta regionerna som organisation skulle kunna bidra med för dem. Som regional utvecklingsstrateg vill jag och mina kollegor komma till praktisk användning, men rollerna är helt enkelt inte tillräckligt synlig som det ser ut idag, säger han.
Retsamt för vissa
Men roller som strateger eller samordnare kan också upplevas som provocerande i ett samhälle där välfärden pö om pö har monterats ned förklarar han.
– Samtidigt som vi är ett antal personer som jobbar strategiskt med samhällsutveckling, finns det inom samma organisation vårdpersonal som går på knäna, och med en känsla av att vara underbetalda. Det är ett lagkrav att varje region ska ha en utvecklingsfunktion, även om jag förstår att det kan upplevas som provocerande när många släcker bränder. Men mitt jobb är ju egentligen att på sikt underlätta för en mer gynnsam samhällsutveckling, för alla, avslutar han.