Digitalisering och artificiell intelligens har fått ett allt större fokus på senare år. Debatten handlar dock mest om vad tekniken kan användas till och om risken att robotar kan få mänskliga förmågor och egenskaper.
Vad händer när vi börjar tänka som maskiner?
Digitalisering
Digitaliseringen tar allt större plats i våra liv och vi förlitar oss allt mer på maskiner och ai. Men den stora risken är inte att maskiner blir som människor, utan snarare att människor blir som maskiner. När vi börjar tänka som maskiner tappar vi den yrkesrelaterade kunskapen och unika förmågan att göra kvalificerade bedömningar.
Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
Men Anders Sandblad, som lagt fram en avhandling inom Arbetsintegrerat lärande vid Högskolan Väst, pekar också på andra faror med tekniken.
– Min forskning visar att det ligger en större risk i att människor gradvis börjar tänka som maskiner när vi uppfattar och betraktar verkligheten utifrån teknikens logik och termer. Problemet är alltså inte att maskiner blir som människor, utan att människor blir som maskiner, säger han.
Övertro på tekniken
I avhandlingen belyser han den yrkesrelaterade kunskap som riskerar att gå förlorad i ett allt mer digitaliserat arbetsliv och samhälle.
– Jag är inte kritisk mot tekniken i sig, utan mot övertron på att den ska kunna lösa uppgifter där människan faktiskt är oslagbar. Människan har dimensioner och förmågor som inte går att överföra på maskiner. Robotar kan till exempel inte bedöma mänskliga behov, uppfatta nyanser och göra kvalificerade bedömningar i komplexa situationer och skeenden, konstaterar han.
När vi människor anpassar vårt sätt att tänka och uppfatta verkligheten utifrån maskinernas logik finns en risk att vi tappar den praktiska och erfarenhetsbaserade kunskap som används i enskilda situationer, till exempel i situationer som är så komplexa att de blir omöjliga att kontrollera fullt ut, menar han.
– En processbeskrivning på papper säger inte allt, utan kräver erfarenhet för att användas riktigt. Detta brukar kallas tyst kunskap – kunskap som inte kan uttryckas exakt eller fullständigt som definitioner, modeller och mätetal. Det handlar om kunskap som utvecklas när människor delar och reflekterar över egna och andras erfarenheter, säger han.
Kvaliteten urholkas
Så vad händer när människors yrkeskunnande sakta försvinner?
När allt fler arbetsuppgifter läggs över på tekniken tenderar vi att rikta vårt ansvar mot tekniken och processerna vi använder istället för mot arbetsuppgiften och dess resultat, konstaterar Anders Sandblad.
– Konsekvensen blir att vi gradvis förlorar viktiga delar av det mänskliga yrkeskunnandet – vår unika förmåga att urskilja nyanser och göra kvalificerade bedömningar. Dessutom urholkas kvaliteten på arbetet.
Krävs humanistisk bildning
För att bibehålla människors unika kunskap och förmågor lyfter Anders Sandblad fram humanistisk bildning som viktigt verktyg.
– När jag utbildade mig till ingenjör för 25 år sedan var mitt stora teknikintresse en stark drivkraft. I dag inser jag att teknikutbildningar också behöver inkludera humanistiska inslag av bildning som belyser de mänskliga aspekterna på teknikanvändning, säger han.
Genom att väva in skönlitteratur, konst och andra kulturinslag kan man även få ett humanistiskt perspektiv på teknikutvecklingen.
– Teknikutvecklingens framgångar gör att människor blir fartblinda och tappar perspektiven. Många komplicerade problem kan förvisso hanteras med naturvetenskapens och teknikens hjälp, men den kan aldrig nå fram till den komplexitet som präglar livet och mänskligt praktiskt arbete, vilket däremot konst och litteratur kan. Klassiska verk av exempel Ibsen, Strindberg och Shakespeare ger därför viktiga insikter om livet, människan och teknikens användning, förklarar han.
Risk för bakslag
Anders Sandblad har förhoppningen att hans forskning ska bidra till att uppmärksamma och förebygga riskerna som teknikutvecklingen för med sig.
– Människans yrkeskunnande behöver tas tillvara. Annars finns en påtaglig risk att den digitaliseringsvåg vi befinner oss i kommer att få bakslag om några år, säger han.
Anders Sandblad har genomfört sina forskningsstudier som industridoktorand, där han forskat parallellt med sitt ordinarie arbete som systemutvecklare och utbildare på Combitech i Växjö. Hans forskning bygger bland annat på ett urval av fallstudier om yrkeskunnande och datoranvändning från 1970- och -80-talet kombinerat med ett par färska, fleråriga fallstudier med nyutbildade ingenjörer och andra yrkesmänniskor med mångårig praktisk erfarenhet från olika branscher.