Inga produkter i varukorgen.
Standardiseringen av drönare ska förhindra samhällsfarlig användning
Standarder Teknikutvecklingen går avsevärt mycket snabbare än regleringarna. Inte minst gällande drönare. Under ett webbinarium under onsdagen berättade representanter från MSB, Rise, NOA och Försvarsmakten om de olika behoven som behöver tas i beaktning under standardiseringsarbetet.
Foto: Stockadobe
Utvecklingen för drönare går snabbt framåt. Tidigare var det bara reglerat hur drönare får användas, nu ställs också krav på att nya modeller som säljs inom EU ska vara C-klassade och CE-märkta. Skälet till detta är att användningen av drönare har ökat explosionsartat, inte minst som krigsredskap.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Kvalitetsmagasinet premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Europakommissionen har gett Cen i uppdrag att standardisera hur drönare får användas, samt vilka modeller som är tillåtna.
Rasmus Lundqvist är ordförande i den svenska kommittén för Obemannade Luftfartyg och UAS (drönare).
– Det jag följer mest intensivt är UAS traffic management – vilket är det jag tror kommer påverka oss allra mest. Det reglerar hur man flyger drönare i relation till bemannad flygtrafik och hur de uppkopplade systemen kommer att fungera. Sedan ska såklart produkterna också följa en standard, säger han.
Lätta drönare kommer ha en specifik sorts standard, och tyngre drönare en annan. I skrivande stund finns det ingen specifik standard att luta sig mot när en aktör ska ta fram drönare och sälja till exempelvis en flygplats. Situationen försvåras av att tekniken går rasande fort, och inte alltid tar hänsyn till personsäkerhet eller miljöpåverkan. Standarder av drönare kommer skapa trygghet för alla berörda aktörer, förklarar Rasmus Lundqvist.
– Man vill inte hindra en utveckling genom en standard, man vill se till så att de faktiskt får de verktyg man behöver för att ta fram bra system och teknik.
Enligt Åsa Evrensel, processledare för C-UAS på NOA handlar arbetet med standardiseringen minst lika mycket som att förhindra oegentligheter som att säkra tekniken i sig.
– Vi har operativa funktioner som arbetar med att upptäcka och verka mot drönare som utgör hot. Bland annat kan vi använda störsändare för att motverka hot i form av drönare, säger hon.
Polismyndigheten representerar Sverige i Europakommissionens expertgrupp för C-UAS, och ger expertstöd till andra aktörer i frågan – när det exempelvis kommer till att skydda sin verksamhet.
– Drönare har många positiva användningsområden, det ser vi bland annat i Ukraina, men vi har också i Sverige kriminella personer som använder drönare. Bland annat vid smuggling och vid attentat, säger hon.
Mattias Wahlkvist arbetar med teknikutveckling inom polismyndigheten och håller med sin kollega om att standardiseringen av drönare är ett komplext arbete.
– Det vi saknar är en komplex definition av prestandan. Vad klarar den av i ett visst luftrum? Kan den trigga en kamera till att vridas dit och identifiera att det är en drönare, en fågel eller ingenting alls?, säger han.
På grund av att tekniken avancerar i ett allt snabbare tempo suddas gränsen mellan kommersiella drönare, avancerade UAS-system och patrullrobotar ut – och behovet av robusta system för detektion, skydd och samverkansstrategier för att skydda samhällskritisk infrastruktur är alltså större än någonsin. Den svenska kommittén Obemannade luftfartyg och UAS startades år 2020 och arbetar för närvarande med framtagandet av 14 standarder, arbeten som sker gemensamt inom Cen och Iso.
