Iso, det var ett tag sedan, vi borde ta en lunch!

Jag jobbade med företagets kvalitetsledningssystem och hade därmed en central roll vid iso-revisioner. Även utanför revisionsradarn lutade jag mig ofta mot standardens samlade erfarenhet. Den var som en äldre kollega, en sådan där som varit med förut och därmed kunde ge riktlinjer kring det mesta som dök upp.

Många år har gått sedan dess, och det finns gånger då jag känt att vi växt ifrån varandra.

Kvalitetsstandarder som den, har jag sagt, motsvarar inte riktigt behoven i en allt mer komplex och föränderlig värld. Den kör fast i utgångspunkten att det allra mesta både kan förutsägas och kontrolleras, förutsatt att planeringen är gedigen och genomförandet baseras på verifierad best practice. Det kan hända att stämningen skulle bli lite spänd om vi stötte ihop.

Nu kommer en ny utgåva av standarden, och jag tolkar den som att min gamle kompanjon i viss mån dragit liknande lärdomar som jag. Nämligen att helheten är större än oss själva och dessutom ständigt förändras. Iso 9001 har således krokat arm med sin 14001-motsvarighet, tydliggjort intressentperspektivet och börjat prata om en mer utåtblickande riskanalys.

Vi skulle nog ha en hel del att prata om även idag, inte bara vårt gemensamma och ibland hämmande kontrollbehov.

För vi vill samma sak, vi jobbar mot samma mål: Välfungerande organisationer med supernöjda kunder. Vi försöker båda kommunicera så att det grundläggande syftet bakom våra råd får fäste, och inte bara instruktionerna i sig. Även där har vi nämligen en gemensam utmaning. Vi kan båda oavsiktligt ge upphov till en överdriven ängslighet som varken är kundfokuserad eller nödvändig, och som i värsta fall bara resulterar i pappersdrakar utan annat än ”bevisvärde”.

Om några år har vi säkert utvecklats ytterligare, båda två. Jag lägger förhoppningsvis allt mindre kraft på att detaljplanera mitt arbete långt i förväg, då planen ändå allt som oftast får justeras efter nya förutsättningar – inte sällan under pågående aktivitet. Vi ser det förhoppningsvis båda som något naturligt och kundfokuserat, snarare än en avvikelse som behöver hanteras. För ibland kommer vi mer rätt när vi vågar lyfta blicken från den färdplan vi fått i handen och istället aktivt håller utkik efter nya möjligheter längs vägen.

Sofia Segerlund, managementkonsult på Karlöf Consulting