Medarbetare som medskapande aktörer

I början var undersökningarna mest en form av ”trivselundersökning” och de har fortfarande ofta ett starkt medarbetarperspektiv. Undersökningarna har därigenom en tendens att skapa passiva konsumenter istället för medskapande aktörer. Insikten växer dock om att undersökningarna och deras resultat ska ses som en viktig utgångspunkt för att förändra arbetsförhållandena i avsikt att göra företaget mer framgångsrikt.

Denna bok behandlar medarbetarundersökningar, vad de syftar till, hur de kan genomföras på ett bra sätt, hur frågeformulär bör utformas, hur anonymitet skyddas, hur ofta de bör genomföras, hur resultaten bör redovisas samt framgångsvägar i utvecklings- och förändringsarbetet.

Bokens grundval är att undersökningen och dess resultat ska mäta och styra så att gapet mellan mål och strategi och nuläge minskas. Ju tydligare strategin är utformad, kommunicerad och accepterad desto enklare är det då att utforma undersökningen. Eftersom det handlar om ett verktyg för utveckling och förändring så är den största svagheten just att alltför lite händer efter det resultatet presenterats.

Medarbetarundersökningar är ett effektivt hjälpmedel för förändring om de utnyttjas på ett klokt sätt. Här är närmaste chefs ledarskap den enskilt viktigaste faktorn för att förklara varför en viss enhet fungerar bra respektive mindre bra. Enheter som leds av duktiga chefer uppvisar en lägre sjukfrånvaro och lägre personalomsättning. Många företag har kraftigt förbättrat sina resultat sedan de började genomföra medarbetarundersökningar. På Stora Enso har man, exempelvis, beräknat att en satsad krona på medarbetarnas hälsa och motivation ger ungefär 4,5 gånger tillbaka för företaget.

Boken ger många kloka och viktiga råd för att medarbetarundersökningar ska bli ett bra stöd i verksamhetens utveckling och är mycket läsvärd. Möjligen tycker jag att vissa saker upprepas lite onödigt mycket.