Utfrysning på jobbet kan vara ett strukturellt problem

Särbehandling kan i själva verket ha en pragmatisk funktion i en organisation. Det kan vara en strategi för att manövrera ut dem som inte matchar organisationens ideal, säger Anneli Matsson, som nyligen disputerat vid Malmö universitet.

Hade ledningens formella stöd

I avhandlingen har hon undersökt en form av särbehandling som kallas för ostracism. Dit hör exempelvis avvisning, social utfrysning, utmanövrering eller att bli ignorerad.

Materialet som ligger till grund för avhandlingen är observationer, intervjuer och granskning av styrdokument för en enhet inom ett större sjukhus i Sverige.

Enheten hade flyttats in från periferin i organisationen till kärnan av den medicinska verksamheten. Ledningen i organisationen hade försökt höja statusen för den här gruppen och att lyfta fram deras kompetens, så formellt hade man deras stöd. 

– Ändå var det tydligt att det pågick olika typer av utmanövreringsprocesser av enheten, även av chefer. Det jag kommer fram till är att särbehandling reproduceras från strukturell till riktad nivå, utan tydliga aktörer, säger Anneli Mattsson. 

– När vissa enheter inom organisationen är kunder till andra enheter, skapas nya hierarkier, en stark informell ledning och fler möjligheter att göra egna tolkningar. Då ansvaret för arbetsmiljön i praxis dessutom delegeras till första linjens chefer blir det svårt att förändra strukturella risker i arbetsmiljön. I förebyggande arbetsmiljöarbete måste det tas med i beräkningen också. 

Utgör någon from av risk

Anneli Mattson beskriver pragmatisk särbehandling i fyra dimensioner som hon kallar sociala föreställningar, hierarkisk gisslanpolitik, politisk uppmärksamhet och forcerade handslag. Tillsammans förklarar begreppen hur utmanövrering sker som en följd av att medarbetare bedöms utgöra någon form av risk som kan bottna i sociala föreställningar, vara av strategisk karaktär eller handla om att aktörer drar nytta av den nuvarande situationen och inte vill ha förändring.

Det finns en stor kunskapslucka vad gäller förståelsen för fenomenet särbehandling i arbetslivet, menar Anneli Mattsson. Men det finns idag också en växande kritik mot att problemet med särbehandling betraktas som ett indivuduellt problem, både i praktik och i traditionell forskning. Därför behövs forskning på organisationsnivå som kan öka förståelsen för problemet.